Det var det i tidens spr\u00e5k<\/p>\n\n\n\n
Om Verner Bostr\u00f6ms diktning<\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1965 utkom Verner Bostr\u00f6ms debutdiktsamling I minnet lyster tiden<\/em>. Eller utkom \u00e4r nog fel ord. Men den trycktes i alla fall, p\u00e5 f\u00f6rfattarens bekostnad, av Haparanda-Tornedalens tryckeri. Och det var v\u00e4l ett dikth\u00e4fte snarare \u00e4n en bok \u2013 det f\u00f6rsta av ett tjugotal som f\u00f6rfattaren skulle skriva under de kommande \u00e5ren, och som alla heter n\u00e5got med \u201dtid\u201d, \u201dtider\u201d eller \u201dtiden\u201d. F\u00f6rfattare? Ja, de finns av m\u00e5nga sorter. Denna bodde i en veduppv\u00e4rmd stuga vid sj\u00f6n Haukij\u00e4rvi, en halvmil norr om Lapptr\u00e4sk och utan n\u00e4ra grannar. Bostr\u00f6m l\u00e4r ha befarit den omgivande glesbygden till fots och med cykel och det h\u00e4nde att en och annan k\u00f6pte hans alster. Gissningsvis oftare av v\u00e4lvilja \u00e4n intresse f\u00f6r lyrik. Och man visste vad man fick.<\/p>\n\n\n\n Tider betraktar tider S\u00e5 d\u00e4r l\u00e5ter det, i dikt efter dikt efter dikt. Det verkar finnas ett budskap, dolt bakom variationer i ett h\u00f6gst begr\u00e4nsat ordf\u00f6rr\u00e5d. Bostr\u00f6m var sextionio \u00e5r gammal n\u00e4r han b\u00f6rjade trycka sina h\u00e4ften och uppfattades nog som ett bygdeoriginal. S\u00e5 1972, efter \u00e5tta intensiva \u00e5r, upph\u00f6rde pl\u00f6tsligt den poetiska verksamheten \u2013 enligt egen uppgift f\u00f6r att han \u201dhaft s\u00e5 mycket annat att g\u00f6ra\u201d. Tio \u00e5r senare, den 9 december 1982, rapporterar Norrbottens-Kuriren om en nedbrunnen stuga vid Haukij\u00e4rvi. Verner Bostr\u00f6m befaras ha brunnit inne och det ryktas om mordbrand.<\/p>\n\n\n\n Under hans livstid var det f\u00e5, om n\u00e5gon, som gav de egendomliga dikterna n\u00e5gon uppm\u00e4rksamhet. 1993 publicerades en handfull i Norrbottensantologin Tiden sn\u00f6ar fr\u00e5n tr\u00e4det<\/em>. En st\u00f6rre l\u00e4sekrets n\u00e5ddes f\u00f6rst 2006, d\u00e5 samlingsvolymen L\u00e4nder<\/em> kom ut p\u00e5 Black Island Books. Den f\u00f6ljdes av en nyutg\u00e5va 2018, efter att man sp\u00e5rat upp ytterligare tv\u00e5 dikth\u00e4ften, sammanlagt tjugotre stycken. Kanske existerar \u00e4nnu fler?<\/p>\n\n\n\n Sedan dess har Verner Bostr\u00f6m sporadiskt lyfts upp i n\u00e5gon ess\u00e4 och artikel h\u00e4r och d\u00e4r. Inte minst \u00e4r det personen som fascinerar. Och man f\u00e5r ju sina bilder i huvudet av gubben som sitter och skriver i \u201ddet lilla huset, som saknade elektricitet och d\u00e4r det s\u00e4gs att man kunde se stj\u00e4rnorna genom takspringorna\u201d, d\u00e4r den \u201denda riktiga m\u00f6beln han \u00e4gde var en k\u00f6kssoffa, resten var sockerl\u00e5dor, somliga uppspikade p\u00e5 v\u00e4ggarna som hyllor\u201d (ur Tiden sn\u00f6ar fr\u00e5n tr\u00e4det<\/em>). Gjorde han n\u00e5got annat \u00e4n att hugga ved och skriva dikter? Han hade ingen tv eller telefon. Vad tog han intryck av? Vad drev denna enst\u00f6ring att skriva 249 dikter om \u201dtid\u201d och \u201dlyster\u201d som \u201dpl\u00e4gar\u201d, \u201dr\u00e5der\u201d och \u201d\u00e4rer i tiden\u201d?<\/p>\n\n\n\n *<\/p>\n\n\n\n Samtliga dikth\u00e4ften b\u00f6rjar med en dikt med \u00f6verskriften \u201dF\u00f6rordet\u201d. Den liksom alla dikter best\u00e5r av i regel fjorton till sexton ungef\u00e4r lika l\u00e5nga rader ordnade i fyra eller fem strofer. Ordet tid<\/em> i olika former f\u00f6rekommer (ymnigt) i alla Bostr\u00f6ms dikter utom en. Men den har i geng\u00e4ld titeln \u201dTidsseende\u201d. Varianter p\u00e5 lys<\/em> syns ocks\u00e5 \u00f6verallt och n\u00e4stan lika ofta ett antal favoritord som pl\u00e4gar<\/em>, f\u00e4rd<\/em>, m\u00e5nget<\/em> och n\u00e4r och fj\u00e4rran<\/em>. Grammatik \u00e4r \u00f6verhuvudtaget en b\u00f6jlig sak och de lite h\u00f6gtidligt klingande glosorna anv\u00e4nds s\u00e4llan enligt reglerna \u2013 pl\u00e4gar lyser<\/em> \u00e4r en vanlig fras, m\u00e5nget v\u00e4gar<\/em>, tiden \u00e4ro<\/em> \u2013 vilket ger en smak av halvsm\u00e4lt kanslispr\u00e5k. Eller bibelimitation. Det \u00e4r inte alla dikter som kan s\u00e4gas handla om n\u00e5got, men man ser en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r viss tematik: inte s\u00e4llan kristen s\u00e5dan, g\u00e4rna konkretiserad i julen. (D\u00e5 \u201dStj\u00e4rnan i Betlehem \/ Och lyste i tiderna\u201d.) Andra \u00e5terkommande \u00e4mnen \u00e4r trafik, djurh\u00e5llning och jordbruk. Trafikdikterna har en s\u00e4rskilt uppfordrande ton:<\/p>\n\n\n\n Fordon skola h\u00e5lla respekt Djurdikterna likas\u00e5:<\/p>\n\n\n\n Djurst\u00e4ngsel av taggtr\u00e5dar Allt \u00e4r skevt och kantigt med Verner Bostr\u00f6ms svenska och den \u00e4r enkel. Korta huvudsatser radas upp, klumpigt sammanfogade med och<\/em>. Vissa konstigt placerade och<\/em> b\u00f6r kanske utl\u00e4sas ock<\/em> (\u201dSocker \u00e4r och av n\u00e4ring\u201d). Det finns inga metaforer och vid en genoml\u00e4sning hajar man till p\u00e5 de tv\u00e5 eller tre liknelser som dyker upp, n\u00e4rmast som av misstag. Pl\u00f6tsligt en dikt om Karin som \u201d[t]yckte det var roligt resa\u201d. Annars bara malande p\u00e5st\u00e5enden som varierar samma ord, ett m\u00e4ssande som blir allt enformigare mot slutet av hans samlade verk, d\u00e5 endast enstaka ord fortfarande lyckas bryta av i monotonin:<\/p>\n\n\n\n Och i tider och tiden tid Tid, tid, tid \u2026 Det \u00e4r naturligt att de flesta som resonerat om Verner Bostr\u00f6ms dikter har f\u00f6rs\u00f6kt att ge mening \u00e5t hans (\u00f6ver)anv\u00e4ndning av begreppet tid. Lars Mikael Raattamaa kallar diktningen f\u00f6r \u201dett forskningsarbete om tiden\u201d n\u00e4r han recenserar L\u00e4nder<\/em> i Aftonbladet. Kerstin Hillstr\u00f6m talar om \u201ddesperationen \u00f6ver tidens g\u00e5ng\u201d i tidskriften Provins. Mer nyligen skriver David Zimmerman i Lyrikv\u00e4nnen:<\/p>\n\n\n\n [Bostr\u00f6m] reducerar ned spr\u00e5kets best\u00e5ndsdelar till det viktigaste [\u2026] Tillvarons k\u00e4rna \u00e4r tid, eller \u201dtidens fundamentalheter\u201d som han skriver, den lyser tyst och evig. Naturens cykler beskrivs som tidens s\u00e4tt att framtr\u00e4da p\u00e5. Sp\u00e4nningen uppst\u00e5r i att m\u00e4nniskan vid sidan av denna vidstr\u00e4ckta o\u00e4ndlighet vill h\u00e4gna in tiden i enheter. \u201dArbete\u201d \u00e4r en s\u00e5dan. H\u00e4r finns ocks\u00e5 ord som teknik, skola, resor, en och annan semester f\u00f6rekommer och inte minst \u201dtrafik\u201d och \u201dtrafikregler\u201d. Orden utg\u00f6r mark\u00f6rer f\u00f6r moderniteten, men ocks\u00e5 f\u00f6r m\u00e4nskliga f\u00f6rs\u00f6k att reglera tiden.<\/p>\n\n\n\n Ja, han verkar vilja reglera, Verner Bostr\u00f6m: tiden, trafiken, djurens v\u00e5rdenheter. Man frestas g\u00e4rna att associera till Hesiodos antika l\u00e4rodikter om gudarnas uppkomst och den b\u00e4sta tiden att sk\u00f6rda och segla, dikter som bringar ordning i en sv\u00e5rfattlig tillvaro. Men om vi f\u00f6r en stund, f\u00f6r att pr\u00f6va en annan v\u00e4g, t\u00e4nker bort poeten i hans stuga och l\u00e5ter dikterna, stroferna, dessa enformiga rader lysa oss direkt i ansiktet \u2026<\/p>\n\n\n\n *<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r man l\u00e4ser Bostr\u00f6ms samlade dikter fr\u00e5n p\u00e4rm till p\u00e4rm kan man inte l\u00e5ta bli att l\u00e4gga m\u00e4rke till de sm\u00e5 f\u00f6rskjutningarna. De tidiga h\u00e4ftena \u00e4r faktiskt inte alltf\u00f6r enahanda, utan f\u00f6rh\u00e5llandevis rika p\u00e5 b\u00e5de ord och begriplig mening och de kan l\u00e5ta ett l\u00e4ngre resonemang str\u00e4cka sig \u00f6ver flera rader, som i den ovan citerade dikten om st\u00e4ngsel. Men det tynar s\u00e5 sakteliga bort. Ord efter ord f\u00e5r ge vika f\u00f6r tid<\/em> och lys<\/em>, syntaxen blir alltmer nonsensartad, raderna saknar snart annat inb\u00f6rdes sammanhang \u00e4n ordf\u00f6rr\u00e5det. Dubbla prepositioner f\u00f6rekommer ofta i de sena dikterna: \u201dTider lyster i med tiden\u201d. M\u00e5nga rader saknar verb \u2013 om inte tider<\/em> kan l\u00e4sas som ett verb i presens? Lyster<\/em> har fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan varit verb mer \u00e4n substantiv. Spr\u00e5ket reduceras \u2013 l\u00e5t det \u00e4nnu vara osagt om det \u00e4r till det viktigaste \u2013 och man kan sk\u00f6nja m\u00f6nster i hur det g\u00e5r till. Mot reduktionen verkar en kreativ motr\u00f6relse.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rsta g\u00e5ngen ett ord anv\u00e4nds uppst\u00e5r det g\u00e4rna genom en ljudlikhet. I en tidig dikt finns raden \u201dTider f\u00f6r arbete r\u00e5der tid\u201d. Ordet r\u00e5der<\/em> \u00e4r ett av de vanliga, men den h\u00e4r g\u00e5ngen verkar det fastna i minnet och muterar i n\u00e4sta rad: \u201dTid f\u00f6r omr\u00e5de lyser tid\u201d. Tv\u00e5 rader senare: \u201dDet lyster i omr\u00e5dets tider\u201d. Men det nya ordet vinner aldrig riktigt insteg i poetens spr\u00e5k och anv\u00e4nds bara i ett par dikter till. Ordet agnar<\/em> uppst\u00e5r som en eng\u00e5ngsh\u00e4ndelse i en dikt strax efter raden \u201dI fordomtid och \u00e4gnades\u201d. Och s\u00e5 mycket som lyser i varje dikt \u00e4r det inte konstigt att det pl\u00f6tsligt \u201dlyssnas i radio\u201d. Det senare vanliga ordet evighet<\/em> tr\u00e4der in i f\u00f6rsta h\u00e4ftets sista dikt, efter att orden dysterhet<\/em>, bev\u00e5genhet<\/em>, beh\u00f6righet<\/em>, lysenhet<\/em> och v\u00e5rdenheter<\/em> provats ut \u2013 och fallit bort. Lystrenhet<\/em> flammar upp en g\u00e5ng l\u00e4ngre fram. Ett barn som leker med ord, har Bostr\u00f6ms spr\u00e5kbehandling liknats vid, men lekarna har n\u00e5got maskinellt \u00f6ver sig. Ordens sakinneh\u00e5ll g\u00f6rs l\u00e4ttvindigt till n\u00e5got underordnat: funktionen hos ett ord som pl\u00e4gar<\/em> \u00e4r fr\u00e4mst att klinga h\u00f6gtidligt och det f\u00f6rblir otydligt om poeten vet vad det betyder, medan plogen<\/em> och andra jordbruksord verkar representera ett allm\u00e4nt tema mer \u00e4n referera till konkreta ting. D\u00e4r finns ocks\u00e5 en nonchalans inf\u00f6r ordklasser och en fixering vid l\u00f6sryckta stavelser. \u201dTidens vetenhet\u201d b\u00f6rjar:<\/p>\n\n\n\n Och i tiden i veten I veten<\/em> torde vara h\u00e4mtat fr\u00e5n Bibeln. Men n\u00e4r det fr\u00e4mmande spr\u00e5kmaterialet matas in i systemet anpassas det till dess grammatik: pronomenet I<\/em> behandlas som favoritprepositionen i<\/em>, vilket g\u00f6r att man vill l\u00e4sa veten<\/em> som ett substantiv. \u00c4ndelsen lockar fram ordet evigheten<\/em> och ordet g\u00e5r dessutom att bygga ut till vetenhet<\/em>. Det f\u00f6rblir sv\u00e4vande om vissa av de h\u00e4r orden \u00e4r sammans\u00e4ttningar med ordet enhet<\/em> (vet-enhet<\/em>) eller avledningar med \u00e4ndelsen -het<\/em> (veten-het<\/em>). F\u00f6r en maskin som konstruerar ett spr\u00e5k av stavelser g\u00f6r det ju detsamma.<\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r kan l\u00e5ta som spetsfundigheter och kanske \u00e4r det det. Ordlekar och tvetydigheter tillh\u00f6r ju poesins helt allm\u00e4nt brukade verktyg. Men om man kan misst\u00e4nka att vissa ord ing\u00e5r i poetens vokabul\u00e4r, och d\u00e4rmed i hans utsagor, fr\u00e4mst av den anledningen att de r\u00e5kar l\u00e5ta likt \u2013 borde inte det p\u00e5verka tolkningen av vad han vill s\u00e4ga? Hur m\u00e5nga av trafikdikterna har skrivits f\u00f6r att fordon<\/em> l\u00e5ter n\u00e4stan som fordom<\/em>? \u00c4r djurdikternas tillsyn<\/em> i f\u00f6rsta hand ett slags amalgam av tid<\/em> och lys<\/em>? Det \u00e4r inte sj\u00e4lvklart att tillskriva ett s\u00e5dant ord fullst\u00e4ndig mening. Spr\u00e5ket h\u00e4ver sig upp genom f\u00f6rsiktiga eller dristiga ljudlikheter, men upph\u00e4ver sig samtidigt, genom att avsl\u00f6ja orden som godtyckliga byggstenar. De tidiga dikterna fungerar liksom input till ett datorprogram som anv\u00e4nder r\u00e5materialet f\u00f6r att generera en ny syntax med egna, esoteriska regler, inom vilken ordens och grammatikens konventionella inneb\u00f6rder krackelerar allt v\u00e4rre ju l\u00e4ngre systemet f\u00e5r arbeta. De flesta ord m\u00f6nstras av n\u00e5gon anledning ut, och de i b\u00f6rjan s\u00e5 suggestiva tider<\/em>, tid<\/em>, tiden<\/em>, lyser<\/em>, lyster<\/em>, lys<\/em> kommer till slut att befordras till tomma funktionsord.<\/p>\n\n\n\n Men bakom detta v\u00e4xande skelett finns en semantisk kraft \u2013 i b\u00f6rjan relativt fri, sedan alltmer undertryckt \u2013 som f\u00f6rs\u00f6ker pressa sig fram. M\u00e5nga dikter inleds med ett par strofer om djur, trafik eller n\u00e5got annat \u00e4mne, f\u00f6r att sluta i tid<\/em> \u2013 st\u00e4ngseldikten ovan avslutas: \u201dDet r\u00e5der tider och arbeten \/ Och lyser syn i tider och tiden\u201d. L\u00e4ngre fram kan poeten i en dikt som \u201dTider och telefon\u201d f\u00f6res\u00e4tta sig att tala om ett \u00e4mne, telefonen, men \u00f6vermannas redan i den f\u00f6rsta strofen:<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rr i tider saknades telefon Det var nog oklokt att b\u00f6rja med ett tidsuttryck! Det tar genast \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n Den sena men f\u00f6rh\u00e5llandevis dj\u00e4rva dikten \u201dTiden varierar tid\u201d b\u00f6rjar med redan anv\u00e4nda naturord som vindar<\/em>, skyar<\/em> och sn\u00f6<\/em>, v\u00e5gar sig fram till flyttf\u00e5glar<\/em>, och sedan:<\/p>\n\n\n\n Och i tid flykt i tid r\u00e4ndes Kanske via det bekanta l\u00e4nder<\/em> halkar spr\u00e5ket fram till r\u00e4ndes<\/em>. D\u00e5 \u00e4r det som att en f\u00f6rd\u00e4mning tillf\u00e4lligt ger vika och sl\u00e4pper fram f\u00f6rst en m\u00e5lande bild med en s\u00e4llsynt genitivform: \u201dvingars f\u00e4rd i skyn\u201d och sedan rentav en liknelse, med det aldrig sedda ordet sk\u00e5despel<\/em>. Det var droppen; resterande fem rader skyndar tillbaka till \u2013 eller besegras av \u2013 idel tider<\/em>, lyster<\/em> och pl\u00e4gar<\/em>.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra luckor av semantik inf\u00f6rlivas i den genererade grammatiken, som hur ett namn p\u00e5 en \u00e5rstid alltid \u00e5tf\u00f6ljs av de \u00f6vriga tre. N\u00e4r en tidig dikt heter \u201dSymmetrisk tid\u201d och sl\u00e5r fast: \u201dSommar stundar vinter \/ Vinter stundar sommar\u201d \u00e4r betydelsen uppenbar. Mot slutet har \u00e5rstiderna stagnerat till uppr\u00e4kningar som \u201dTider v\u00e5r och sommar tid \/ Tider h\u00f6st och vinter tid\u201d.<\/p>\n\n\n\n \u00c4r det en reduktion till det b\u00e4ttre? Det \u00e4r f\u00f6rvisso en smaksak. Men s\u00e5 h\u00e4r: t\u00e4nk om spr\u00e5ket inte alls reduceras till det viktigaste, utan till det oviktigaste? Den semantiska kraften, viljan att uttrycka, mena, ge orden inneb\u00f6rd, tvingas k\u00e4mpa mot den meningsl\u00f6sa syntaxen, som griper om sig, annekterar vissa ord och avvisar desto fler. Om det i b\u00f6rjan \u00e4r poetens r\u00f6st vi h\u00f6r har den i slutet konkurrerats ut av spr\u00e5kets egen nakna byggnadsst\u00e4llning. Man vill g\u00e4rna tro att en f\u00f6rfattares utveckling beskriver en avsiktlig r\u00f6relse i riktning mot poesins k\u00e4rna, mot det exaktare uttrycket. Men Verner Bostr\u00f6ms verk tycks kunna l\u00e4sas som en r\u00f6relse bort fr\u00e5n vad han vill s\u00e4ga mot det som \u2013 tyv\u00e4rr \u2013 m\u00e5ste s\u00e4gas. Projektet blev ett misslyckande och d\u00e4rf\u00f6r ger han efter sju \u00e5r upp och slutar skriva.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r en hypotes.<\/p>\n\n\n\n *<\/p>\n\n\n\n Jag \u00e4lskar det m\u00e4nskliga omd\u00f6met. Men ibland \u00e4r det s\u00e5 vanskligt att lita p\u00e5. Som n\u00e4r man tror man \u00e4r v\u00e4ltalig men h\u00f6r p\u00e5 en inspelning att man s\u00e4ger \u201dliksom\u201d hela tiden. Vad kan jag inte ha missat i Bostr\u00f6ms besynnerliga verser? En dator lider inte av samma begr\u00e4nsningar.<\/p>\n\n\n\n Jag f\u00e5r tag p\u00e5 en skannad pdf av samlingsvolymen fr\u00e5n 2018 och kopierar \u00f6ver alla dikter till ett textdokument. Maskinavl\u00e4sningen av bokst\u00e4verna har problem med \u00e5\u00e4\u00f6, s\u00e5 jag m\u00e5ste korrekturl\u00e4sa och \u00e4ndra varje rad manuellt. Det tar sin goda tid, och processen f\u00e5r mig att k\u00e4nna en m\u00e4rklig n\u00e4rhet till Verner Bostr\u00f6ms spr\u00e5k. Av \u201dm\u00e5nget\u201d och \u201dfj\u00e4rran\u201d har datorn gjort \u201dminget\u201d och \u201dfjarran\u201d, precis som poeten sj\u00e4lv slinter fram sina \u201dsegler\u201d, \u201d\u00e4re\u201d och \u201dr\u00e5dit\u201d. T\u00e4nk om han hade haft tillg\u00e5ng till en dator, vad hade han kunnat \u00e5stadkomma? I mitt fall blir den f\u00e4rdiga textfilen input till ett skript som spottar ur sig tabeller och diagram. H\u00e4r \u00e4r topp tio vanligaste ord:<\/p>\n\n\n\n och 2932 S\u00e5dant \u00e4r tryggt att h\u00e5lla i. Men jag misst\u00e4nker att det uppskattas om jag \u00e4r mer summarisk \u00e4n numerisk \u2013 s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r: siffrorna bekr\u00e4ftar k\u00e4nslan av spr\u00e5klig utarmning (eller f\u00f6r\u00e4dling). Andelen unika ord per dikt sjunker. Vissa ord \u00e4r ungef\u00e4r lika frekventa fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut (v\u00e4gar<\/em>, solen<\/em>, f\u00e4rd<\/em>), andra f\u00f6rsvinner eller blir ovanligare (ljud<\/em>, vardet<\/em>, till<\/em>). Man kan avl\u00e4sa en kurva. I princip alla ord som f\u00f6rekommer mer \u00e4n n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng i Bostr\u00f6ms verk har introducerats senast i det tredje dikth\u00e4ftet. De f\u00f6ljer med \u00e5tminstone till det nionde eller tionde, d\u00e5 n\u00e5gra vanliga ord syns f\u00f6r sista g\u00e5ngen, som g\u00e5ng<\/em> och ibland<\/em>.<\/p>\n\n\n\n En verklig v\u00e4ndpunkt intr\u00e4ffar omkring det femtonde h\u00e4ftet. D\u00e5 anv\u00e4nder han f\u00f6r sista g\u00e5ngen ordet det<\/em> \u2013 Bostr\u00f6ms sjunde vanligaste ord \u00e4r allts\u00e5 fr\u00e5nvarande i de \u00e5tta dikth\u00e4ften han ger ut under 1971 och 1972. P\u00e5 sidan som f\u00f6ljer st\u00e5r ordet ej<\/em> en sista g\u00e5ng, och om jag inte har f\u00f6rbisett n\u00e5gon term \u00e4r alla dikter h\u00e4danefter helt utan negationer. Ungef\u00e4r samtidigt f\u00f6rsvinner de sista orden med normerande eller v\u00e4rderande klang, som g\u00e4ller<\/em>, r\u00e5der<\/em> och f\u00f6rsummar<\/em> (vettigt<\/em> och tillsyn<\/em> n\u00e5got tidigare). \u00c4ro<\/em> tog avsked i fjortonde h\u00e4ftets sista dikt (\u201dI tider \u00e4ro ytor i tider\u201d) och \u00f6vertas nu definitivt av det pl\u00f6tsligt \u00f6kande \u00e4rer<\/em> \u2013 en b\u00f6jningsform som inte finns belagd i SAOB, men som visst ljuder vagt bibliskt. Bland de ord som h\u00e4rifr\u00e5n rusar iv\u00e4g st\u00e5r tider<\/em> i en klass f\u00f6r sig, men ocks\u00e5 tid<\/em> (medan tidens<\/em> troppar av). Och det \u00e4r nu han b\u00f6rjar anv\u00e4nda det syntaktiskt k\u00e4rva ordparet i med<\/em> flitigt.<\/p>\n\n\n\n Han forts\u00e4tter att hitta ett och annat nytt ord f\u00f6r eng\u00e5ngsbruk \u2013 med en tydlig dipp i de nittonde och tjugonde dikth\u00e4ftena (vilket tillf\u00e4lligtvis \u00e4r just de tv\u00e5 som tillkom i andra upplagan av L\u00e4nder<\/em>). D\u00e4refter tilltar m\u00e5ngordigheten igen, ja rentav begripligheten, \u00e5tminstone fl\u00e4ckvis; i det sista h\u00e4ftet kan man l\u00e4sa att \u201dFisk t.ex. \u00e4r produkter i vatten\u201d och bokens sj\u00e4tte dikt fr\u00e5n slutet \u00e4r den innovativaste p\u00e5 l\u00e4nge, med j\u00e4gare<\/em>, slakterif\u00f6rordning<\/em>, tidsordet liden<\/em> och pronomenformen n\u00e5gra<\/em>. Men sista h\u00e4ftet \u00e4r ocks\u00e5 det enda som saknar de abstrakta substantiven p\u00e5 -het<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Inga hemligheter, n\u00e5got av detta. Men lite mer detaljer.<\/p>\n\n\n\n *<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 sitter han d\u00e4r med ett spr\u00e5k med bara n\u00e5got f\u00e5tal verb, inga negationer och inga f\u00f6rmaningar. Dikterna har slutat tala om hur det inte<\/em> \u00e4r och hur det b\u00f6r<\/em> vara, f\u00f6r att helt \u00e4gna sig \u00e5t hur det \u00e4r<\/em> \u2013 eller snarare att<\/em> det \u00e4r: f\u00f6r nu finns inte l\u00e4ngre n\u00e5got som gr\u00f6nskar<\/em>, sjunger<\/em> eller vinglar<\/em>, men det finns. Det \u00e4r<\/em>, \u00e4rer<\/em>, lyser<\/em>, lyster<\/em> och pl\u00e4gar<\/em>. Fem verb som alla uttrycker ren existens. Tider, jordytor, sk\u00f6rd och plogar lyser \u2013 det vill s\u00e4ga, de finns! Med emfas! Verner Bostr\u00f6ms sena dikter definierar inte l\u00e4ngre det r\u00e4tta gentemot det or\u00e4tta utan l\u00e5ter faktum tala f\u00f6r sig sj\u00e4lva. Han b\u00f6rjade som Platon och slutade som Parmenides. Det var dit dikten ville hela tiden, mot att bekr\u00e4fta och sl\u00e5 fast det varande. Det allra mest varande \u00e4r varat sj\u00e4lvt, och n\u00e4r detta f\u00f6rh\u00e5llande vunnit \u00f6ver spr\u00e5ket p\u00e5 sin sida och till och med tr\u00e4ngt in i grammatiken, n\u00e4r str\u00e4van att reglera och kontrollera har sublimerats till en \u00f6verrepresentation av de smala, tr\u00e5nga vokalerna i tid<\/em> och lys<\/em>, d\u00e5 \u00e4r kampen \u00f6ver. Det nya spr\u00e5ket \u00e4r f\u00e4rdigt, etablerat och har inget mer att bevisa; ingen poetisk vilja kan heller motbevisa det; poeten kan en sista g\u00e5ng str\u00f6ssla med n\u00e5gra nyfunna ord, men \u00e4ven dessa \u00e4r t\u00f6mda p\u00e5 mening nu, n\u00e4r skelettet av repetitiv syntax har blivit det verkligt meningsb\u00e4rande. D\u00e5 \u00e5terst\u00e5r bara att sl\u00e4cka lampan.<\/p>\n\n\n\n Verner Bostr\u00f6ms poesi talar med dubbel r\u00f6st: diktarens och spr\u00e5kets. Vilken r\u00f6st som s\u00e4ger vad \u00e4r s\u00e4llan entydigt, vilket \u00f6ppnar f\u00f6r en m\u00e5ngfald av l\u00e4sningar av varje dikt, ja varje rad. Om l\u00e4saren av denna framv\u00e4llande ordmassa i en stund av bristande koncentration kommer att grubbla p\u00e5 alla de ord som inte<\/em> anv\u00e4nds, fast\u00e4n de ligger s\u00e5 n\u00e4ra till hands: lysten<\/em>, tima<\/em>, timme<\/em>, synd<\/em> \u2026 d\u00e5 har tolkningarna snart ingen \u00e4nde. Och vad g\u00f6ra med det pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvinnande det<\/em>? \u00c4r det Bostr\u00f6m, spr\u00e5ket eller slumpen som g\u00f6r sig av med ordet?<\/p>\n\n\n\n Det f\u00f6rekommer inga fr\u00e5gor i Verner Bostr\u00f6ms dikter. Men de ger heller inga svar, f\u00f6rutom att tider lyster och i tiden tid.<\/p>\n\n\n\n *<\/p>\n\n\n\n Tack till Carl Najafi f\u00f6r anstr\u00e4ngningen att skanna hela L\u00e4nder<\/em>. F\u00f6r vidare l\u00e4sning rekommenderas f\u00f6rorden till b\u00e5da upplagorna av den boken (Black Island Books 2006 resp. 2018) samt ess\u00e4erna \u201dArbetarna som slutade arbeta och klev ut i tystnaden\u201d av David Zimmerman (Lyrikv\u00e4nnen nr. 4\u20135\/2023), \u201dVerner Bostr\u00f6m \u2013 en del av den norrbottniska litteraturhistorien\u201d av Kerstin Hillstr\u00f6m (Provins nr. 1\/2007) och \u201dVerner Bostr\u00f6ms minne lyster i tiden\u201d av Erik Jonsson (Provins nr. 4\/2012). \u00c4ven presentationen av Bostr\u00f6m i Tiden sn\u00f6ar fr\u00e5n tr\u00e4det<\/em> (Kantele 1993, red. \u00c5ke Leif-Lundgren och Bert Linn\u00e9) \u00e4r l\u00e4sv\u00e4rd. (Titeln l\u00e5ter bostr\u00f6msk, men den kommer fr\u00e5n en rad hos Erik Lindegren.)<\/p>\n\n\n\n Publicerad i Popul\u00e4r Poesi nr. 57 (2024).<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n Det var det i tidens spr\u00e5k Om Verner Bostr\u00f6ms diktning \u00c5r 1965 utkom Verner Bostr\u00f6ms debutdiktsamling I minnet lyster tiden. Eller utkom \u00e4r nog fel ord. Men den trycktes i alla fall, p\u00e5 f\u00f6rfattarens bekostnad, av Haparanda-Tornedalens tryckeri. Och det var v\u00e4l ett dikth\u00e4fte snarare \u00e4n en bok \u2013 det f\u00f6rsta av ett tjugotal som […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"categories":[],"tags":[],"class_list":["post-53","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/53","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=53"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/53\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/53\/revisions\/92"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=53"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=53"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=53"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Och f\u00e4rder i tider lys
Och solen lyser i tider
Och jorden i tider lys<\/p>\n\n\n\n
Och fotg\u00e4ngare lika v\u00e4l
Det \u00e4r i vederb\u00f6rligt geh\u00f6r<\/p>\n\n\n\n
Ibland djurens vistelser
\u00c4ro icke i l\u00e4mpligheter
S\u00e5dana st\u00e4ngsel b\u00f6r \u00e4ndras
Och \u00e4ven elektriska st\u00e4ngsel
Bland djurens v\u00e5rdenheter<\/p>\n\n\n\n
Lyster och tid molnen f\u00e4rd
Och i tider \u00e4r tid och tider
Tider lyster och i tiden tid<\/p>\n\n\n\n
Det i evigheten lys
Och det och i veten
Det och jorden och lys
I vetenhet lyser solen
Lys i tidens lysenhet
Och i temperatur lys tid
Och i tidsvandring tiden<\/p>\n\n\n\n
Det tog m\u00e5nget tid i tiden
Tider \u00e4r med tiden blivit tid<\/p>\n\n\n\n
Tid med vingars f\u00e4rd i skyn
I tid lyster likt sk\u00e5despel
Och i minnet syn i tider<\/p>\n\n\n\n
i
tider
tid
tiden
lyser
det
lyster
f\u00f6r
lys<\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n
2582
1893
1401
1375
907
729
360
327
315<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n