R\u00e4cken i dunklet<\/p>\n\n\n\n
Som medlem i redaktionen f\u00f6r en poesitidskrift finns det anledning att \u00e5terkomma till en viss fundering. Hur definierar man poesi? Eller med andra ord: var g\u00e5r gr\u00e4nsen mellan det som \u00e4r poesi och det som inte \u00e4r det? En kulturfestival jag en g\u00e5ng medverkade i hade temat Everything is poetry, baby<\/em>. Det \u00e4r ju en pragmatisk inst\u00e4llning f\u00f6r en evenemangsarrang\u00f6r, kanske sympatisk ocks\u00e5, beroende p\u00e5 vad man l\u00e4gger i ordet baby. Historiskt sett \u00e4r p\u00e5st\u00e5endet nonsens. F\u00f6re modernismens genombrott kr\u00e4vdes tv\u00e5 ting av poesin, som Staffan Bergsten skriver i Den svenska poesins historia<\/em>: rim och reson. Rim, bokstavligen, och reson i form av ett omedelbart begripligt id\u00e9inneh\u00e5ll. Den f\u00f6rest\u00e4llningen lever kvar: be vem som helst att ge exempel p\u00e5 en dikt s\u00e5 f\u00e5r du snarare h\u00f6ra n\u00e5gra rader ur \u201dTomten\u201d \u00e4n ett utdrag ur Eva Kristina Olssons Mirjams resa hennes kl\u00e4nnings isstavs larv<\/em>. Och i n\u00e5gon m\u00e5n \u00e4r traditionen \u00e4nnu produktiv, \u00e5tminstone som en fond till den gr\u00e4nsuppluckring som lite paradoxalt har f\u00e5tt agera definition \u00e5t poesin i snart hundra \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n R\u00f6rigt, tycker nog gemene man, som hellre plockar upp en roman i st\u00e4llet. I den m\u00e5n gemene man nu l\u00e4ser alls. I romanen vet man vad man f\u00e5r. Att l\u00e4sa samtida poesi \u00e4r som att frivilligt g\u00e5 in i ett m\u00f6rkt rum och treva sig ut. T\u00e4nk om fler ville uppt\u00e4cka n\u00f6jet i det. Sj\u00e4lv finner jag d\u00e4rvid en s\u00e4rskild trygghet hos n\u00e5gra poeter som liksom st\u00e4ller upp r\u00e4cken i dunklet, som synligg\u00f6r en sorts inre gr\u00e4nser i spr\u00e5ket.<\/p>\n\n\n\n I Lotta Lotass senaste bok Rubicon \/<\/em> Issos \/ Troja<\/em> vrids kontrasten upp till max, s\u00e5 att svenskans fonetik, grammatik och semantik tr\u00e4der fram s\u00e5 skarpt \u00e5tskilda att det n\u00e4stan g\u00e5r att ta i dem. Texten skildrar avg\u00f6rande \u00f6gonblick i historien (s\u00e5 laddas orden med inneb\u00f6rd) med hj\u00e4lp av formelartade ordst\u00e4llningar som upprepas (s\u00e5 accentueras grammatiken) och assonanser och vokalharmoni (det \u00e4r fonetiken).<\/p>\n\n\n\n Skeppen st\u00e4var \u00f6ver havet, st\u00e4var \u00f6ver det vida f\u00e4ltet. S\u00e5 p\u00e5g\u00e5r texten, och som l\u00e4sare kan jag v\u00e4lja att st\u00f6dja mig p\u00e5 ljuden, h\u00e5lla tag i de vassa konsonanterna och glida p\u00e5 de l\u00e5nga vokalerna, eller jag kan kliva stadigt p\u00e5 subjekt och predikat, subjekt och predikat, eller ledas av den skallande r\u00f6sten som ber\u00e4ttar om en \u00f6desm\u00e4ttad sekund, utdragen till trettio sidors evighet. L\u00e4ser jag uppm\u00e4rksamt kan jag g\u00f6ra alla tre p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n En annan som ger l\u00e4saren n\u00e5got att h\u00e5lla i \u00e4r enst\u00f6ringen och norrbottenspoeten Verner Bostr\u00f6m, vars 249 egenpublicerade dikter \u00e5terfinns i boken L\u00e4nder: samlade dikter 1965\u20131972.<\/em> \u00c4ven h\u00e4r k\u00e4mpar syntax, ljud och mening, men snarare som fiender \u00e4n allierade. Dikterna heter saker som \u201dPr\u00e4gel i tiden\u201d, \u201dI tiden lyser tid\u201d och \u201dTiden pl\u00e4gar lyser\u201d och tycks vilja uts\u00e4ga n\u00e5got om ja, tiden. Och att det lyser. Allt p\u00e5 ett slags klumpigt myndighets- eller bibelspr\u00e5k, d\u00e4r geh\u00f6r f\u00f6r tider r\u00e5der och det susar i m\u00e5nget vindar. Man anar att poeten ringar in ett viktigt budskap, men ju l\u00e4ngre fram man kommer i boken, desto mindre meningsfulla blir utsagorna, och orden, som dittills aktivt sugit upp och f\u00f6rmedlat v\u00e4rldens betydelser, verkar h\u00e4ngas upp att soltorka p\u00e5 grammatikens byggst\u00e4llning. D\u00e4r skrumpnar de till blotta skal:<\/p>\n\n\n\n I tidernas tider lyst i tiden Dessa ord \u00e4r inte l\u00f6nt att tolka. Men vilken angen\u00e4m syrlighet de f\u00e5r: smaka p\u00e5 de vassa i- och y-ljuden!<\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r \u00e4r en sorts poesi som brukar anses sv\u00e5r. Den saknar ju rim och reson. Men f\u00f6r ovana poesil\u00e4sare tror jag att det inte \u00e4r s\u00e5 dumt att b\u00f6rja h\u00e4r, med dikt som tydligt avgr\u00e4nsar spr\u00e5kets olika funktioner, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt illustrerar vad spr\u00e5ket \u00e4r m\u00e4ktigt att g\u00f6ra. Om n\u00e5got s\u00e4rskiljer poesin fr\u00e5n prosan s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l just detta: den rycker i spr\u00e5kets minsta best\u00e5ndsdelar och tvingar dem att visa vad de g\u00e5r f\u00f6r. Det \u00e4r egentligen en l\u00e4sartj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n Ett sista, mer konkret exempel p\u00e5 poetisk gr\u00e4nsdragning kan h\u00e4mtas fr\u00e5n Peter Th\u00f6rnebys lilla bok Area<\/em>. Den samlar n\u00e5gra korta diktsviter som kanske kan l\u00e4sas som beskrivningar av konstverk, eller av n\u00e5gon form av konstn\u00e4rligt rum. Dikten \u201dAtelj\u00e9ns funktion\u201d \u00e4r tryckt p\u00e5 ett st\u00f6rre, utvikbart blad i bokens mitt. En heldragen linje ramar in texten i en rektangel. Rakt genom rektangeln \u2013 och texten \u2013 sk\u00e4r ett v\u00e5ldsamt lodr\u00e4tt streck: vecket i arket. Inget i trycksv\u00e4rtan f\u00f6rr\u00e5der en gr\u00e4ns, vilket f\u00f6r l\u00e4saren bara g\u00f6r den mer p\u00e5taglig (det g\u00e5r att k\u00e4nna den med fingret): orden p\u00e5 \u00f6mse sidor vecket st\u00e5r som p\u00e5 var sin sida om en mur, ropande utan att h\u00f6ra varandra. Det enda ord som \u00f6vertr\u00e4der gr\u00e4nsen \u00e4r \u201df\u00f6rdelningssystem\u201d. Vad kan det betyda?<\/p>\n\n\n\n Publicerad i Tidskriftsverkstans magasin 2025, tema \u201dgr\u00e4nser\u201d.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n R\u00e4cken i dunklet Som medlem i redaktionen f\u00f6r en poesitidskrift finns det anledning att \u00e5terkomma till en viss fundering. Hur definierar man poesi? Eller med andra ord: var g\u00e5r gr\u00e4nsen mellan det som \u00e4r poesi och det som inte \u00e4r det? En kulturfestival jag en g\u00e5ng medverkade i hade temat Everything is poetry, baby. Det […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"categories":[],"tags":[],"class_list":["post-124","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/124","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=124"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/124\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/124\/revisions\/130"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=124"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=124"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/knutshav.se\/portfolio\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=124"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Brottsj\u00f6ar bryter.
Ljuset speglas.
Rummet fylls av landskap, fylls av sl\u00e4tter, fylls av de f\u00e4lt d\u00e4r slagen \u00e4gt rum, \u00e4ger rum, d\u00e4r slagen skall \u00e4ga rum [\u2026]<\/p>\n\n\n\n
Och i tider och tiden lyser
I tiden och \u00e5ren lyser tiden
I tider och tiden lyster tider<\/p>\n\n\n\n