1<\/a><\/sup> I Egypten br\u00e4nner solen outh\u00e4rdligt och det f\u00f6refaller Balodis \u201dsom om den \u00e4kta lyckan och levnadsgl\u00e4djen icke kunde trivas\u201d i hettan. I Kairo m\u00f6ts han av en sandstorm och det knastrar mellan t\u00e4nderna. Vad hj\u00e4lper det att \u00e4ntligen f\u00e5 sk\u00e5da pyramiderna n\u00e4r d\u00f6den just fl\u00e5sat en i ansiktet? I Giza kommer letterna (alla tre) att genast t\u00e4nka p\u00e5 gr\u00f6na \u00e4ngar, dungar, \u00e5ar och b\u00e4ckar, p\u00e5 tallskogar och harsp\u00e5r i sn\u00f6n, p\u00e5 sitt \u201do\u00e4ndligt \u00e4lskade hemland\u201d som \u00e4r \u201dtusen g\u00e5nger vackrare \u00e4n v\u00e4rldens alla underverk\u201d. Lettland!<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
Daphnes resa p\u00e5 Nilen \u2013 fr\u00e5n inseglingen i Alexandria upp till Wadi Halfa vid den andra katarakten och tillbaka via Port Said \u2013 m\u00e4tte 3 620 km och tog fyra m\u00e5nader i anspr\u00e5k. L\u00e4gg d\u00e4rtill att det omedelbart f\u00f6reg\u00e5ende halv\u00e5ret tillbringats i n\u00e4rkamp med Egeiska havets nordanvindar. Makarna Schildt \u00e4r inte p\u00e5 chartertur. L\u00e4ngre fram i mars hade Mona angel\u00e4genheter i Sverige, men \u00e4nnu vid \u00e5terkomsten till Luxor finns tid att ansl\u00e5 tio dagar f\u00f6r n\u00e4rmare bekantskap med minnesm\u00e4rkena \u2013 de hann bara nio p\u00e5 uppresan. H\u00e4r m\u00e4ts tiden i dagar, helst veckor, inte timmar. Det \u00e4r i Luxor som andra turister f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen g\u00f6r v\u00e4sen av sig i Solb\u00e5ten<\/em>. Det \u00e4r h\u00f6gs\u00e4song. Att G\u00f6ran \u00e4r ensam vid det stora templet en fredag vid middagstid (turisterna hade g\u00e5tt p\u00e5 lunch) kanske svindlar en aning, men med femtiotalets m\u00e5tt finns h\u00e4r \u201dhorder \u201d av \u201dhalvgamla franska damer\u201d, \u201dvilsna amerikaner med filmkameror\u201d och andra som med likriktad effektivitet betar av \u201dallt\u201d p\u00e5 en helg. Fyra \u00e5r senare, 1959, ska Schildt g\u00f6ra ett \u00e5terbes\u00f6k i Egypten f\u00f6r Svenska Dagbladets r\u00e4kning. Den g\u00e5ngen skickas han p\u00e5 s\u00e4llskapsresa. Allt klaffar enligt minutperfekt schema och uttr\u00e5kad dagdr\u00f6mmer han om de m\u00f6dor det en g\u00e5ng kostade honom att med otymplig k\u00f6lb\u00e5t kr\u00e5ngla sig uppf\u00f6r Nilen f\u00f6r ynnesten att st\u00e5 \u201dskygg och bortkommen\u201d inf\u00f6r monumenten. Slussad mellan sensationella sev\u00e4rdheter iakttar han (en ironisk tr\u00f6st) hur de gamla egyptiernas magiska t\u00e4nkande lever vidare hos den moderna turisten: egyptierna trodde att det gav makt \u00f6ver n\u00e5got att k\u00e4nna dess namn; hans reseguide f\u00f6revisade nu \u00e4ndl\u00f6sa p\u00e4rlband av sev\u00e4rdheter och \u201ds\u00e5 snart ett namn och eventuellt ett \u00e5rtal blivit n\u00e4mnt inf\u00f6r ett monument kunde man trygg g\u00e5 vidare till n\u00e4sta\u201d. Sj\u00e4len ryser, men en flyktv\u00e4g uppenbarar sig: vid stranden ligger en flodb\u00e5t som tar honom till Assuan p\u00e5 tre dygn ist\u00e4llet f\u00f6r tre timmar! En sann turist j\u00e4ktar inte. Schildts f\u00f6rsta resebok \u00d6nskeresan<\/em> \u00e4r sp\u00e4ckad med iakttagelser om den moderna turismens v\u00e4sen. F\u00f6rundrad betraktar han k\u00f6er av leende par, som med sina kameror str\u00f6mmar f\u00f6rbi vid de mest pittoreska vyerna. S\u00e5 fort de har tagit sin bild sl\u00e4ntrar de likgiltigt undan. De verkar resa f\u00f6r att \u201dplocka k\u00e4nslor som likt mogna frukter h\u00e4nger p\u00e5 tr\u00e4den\u201d, vilka sedan placeras i fotoalbum, i tryggt f\u00f6rvar och p\u00e5 beh\u00f6rigt avst\u00e5nd fr\u00e5n personligheten. Men l\u00f6sryckta ur ett sammanhang \u00e4r k\u00e4nslor och upplevelser ingenting. Det \u00e4r Schildts stora kn\u00e4ckfr\u00e5ga och hans ideal \u00e4r h\u00e4r som alltid greken. De gamla grekerna stod aldrig utanf\u00f6r livet. F\u00f6r dem fanns bara h\u00e4r och nu. Olympiska idrottssegrar g\u00e4llde bara det aktuella tillf\u00e4llet \u2013 man f\u00f6rde inga rekord. Tempel och statyer restes f\u00f6r stundens behov och fr\u00e5n den verkliga storhetstiden, innan 450 f.Kr., har det mesta vittrat bort; alltings mening fann man i \u201dsina f\u00f6rg\u00e4ngliga kroppars och sina karakt\u00e4rers harmoniska utveckling \u201d. S\u00e5 olikt den moderna v\u00e4sterl\u00e4nningen, som offrat alla andliga v\u00e4rden i framstegets och bekv\u00e4mlighetens namn! Vi har vant oss att betrakta oss sj\u00e4lva utifr\u00e5n, liksom sv\u00e4vande i en t\u00e4nkt evighet, och gl\u00f6mt hur det \u00e4r att leva involverat och engagerat som grekerna. Den mots\u00e4ttningen \u00e4r centrum i Schildts filosofi. Men han har funnit den p\u00e5 europeisk mark. I Egypten \u00e4r allt annorlunda.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
De \u00e4r sl\u00f6a, egyptierna. Balodis ser m\u00e4nniskor famla runt i \u201dhj\u00e4lpl\u00f6shet och obegriplig dvala\u201d. B\u00f6nderna arbetar f\u00f6r \u00f6verlevnaden, men utan synbar gl\u00e4dje eller ambition. Vid ankomsten till Alexandria s\u00e5gs stora flockar g\u00e4ss och svanar flyga norrut \u201dmot lyckligare nejder\u201d (Lettland kant\u00e4nka) och \u201ds\u00e4vliga streta oxarna framf\u00f6r plogen\u201d. I detta klimat kr\u00e4vs en om\u00e5ttlig anstr\u00e4ngning f\u00f6r att alls resa sig ur s\u00f6mnen. Man ser dock fr\u00f6et till Egyptens \u00e5teruppvaknande. S\u00e5som landets forna storhet sviktade under utl\u00e4ndsk dominans \u2013 hyksos, nubier och perser \u2013 men reste sig igen, s\u00e5 ska dagens Egypten komma p\u00e5 benen under kung Fuad. (D\u00f6d och ersatt av Farouk ett \u00e5r innan Balodis bes\u00f6k, men det kanske inte \u00e4r s\u00e5 noga.) Premi\u00e4rminister Mustafa an-Nahhas Pascha g\u00e4star den bankett som avslutar arkeologernas konferens och hans \u00f6gon lyser klara av iver, en hederlig och handlingskraftig man. Engelsm\u00e4nnen \u00e4r avsatta, nybyggda broar, museer och palats imponerar p\u00e5 bes\u00f6karen och p\u00e5 huvudstadens gator f\u00f6rm\u00e4rks en ungdomlig energi, uppenbarligen v\u00e4ckt av \u201dlidelsefull patriotism\u201d. Studenter och andra nationalister demonstrerar i Kairo till st\u00f6d f\u00f6r den nya regeringen. Hemkommen efter resan f\u00e5r Balodis tid att reflektera. \u201dJag vet inte vad det \u00e4r\u201d, skriver han, men trots ynnesten att f\u00e5 studera och beundra de antika monumenten s\u00e5 k\u00e4nde han ofta en \u00f6nskan att s\u00e5 snart som m\u00f6jligt se ett annat land \u201df\u00f6r att f\u00f6rjaga de dystra intrycken av \u00f6stern\u201d och upplivas av en gladare milj\u00f6. K\u00e4nslan bara v\u00e4xte under v\u00e4gen hem, i Rom, Venedig, Prag. Och hemma. Det m\u00e5 finnas vackra vyer i alla l\u00e4nder, man kan l\u00e4ra sig m\u00e5 bra \u00f6verallt, men ett fritt hemland med ett enat folk \u00e4r m\u00e4nniskans st\u00f6rsta lycka, filosoferar han. Och i Lettland \u00e4r allting annorlunda \u00e4n i det sorgliga, arbetstyngda, fj\u00e4rran Egypten.<\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r som sagt helt ol\u00e4mpligt att segla p\u00e5 Nilen i k\u00f6lb\u00e5t. M\u00e5nga b\u00e5ttyper har flutit p\u00e5 dess vatten genom \u00e5rtusendena, fr\u00e5n de gammalegyptiska med s\u00e5 kallat \u201dsv\u00e4vande f\u00f6r- och akterskepp\u201d till moderna aiasor<\/em>, felluker<\/em> och dahabior<\/em> \u2013 de har alla gemensamt att de byggts med h\u00e4nsyn till flodens specifika f\u00f6rh\u00e5llanden. Nilens botten \u00e4r n\u00e4mligen full av vandrande sandbankar och grund som tvingar skepparna p\u00e5 \u00e4ven en flatbottnad b\u00e5t att st\u00e4ndigt loda. F\u00f6r att undvika magplask i terminologin ska jag avst\u00e5 fr\u00e5n n\u00e4rmare beskrivning, men l\u00e5t det lite s\u00e5 i allm\u00e4nhet vara sagt att Daphnes resa blir ett byngligt lirkande som bjuder p\u00e5 m\u00e5nga grundst\u00f6tningar, gippfaror (l\u00e4ser jag innantill) och h\u00e5l i skrovet. En motiverad seglare l\u00e5ter sig f\u00f6rst\u00e5s inte nedsl\u00e5s av det, och \u00e4gnar hellre vakn\u00e4tter \u00e5t l\u00e4nsning \u00e4n att glida fram f\u00f6rsiktigt. Mona \u00e4r m\u00e5ttligt road. N\u00e5gra som kan unna sig mer humor \u00e4r de tillf\u00e4lliga ombordg\u00e4sterna Alvar och Elissa Aalto. Arkitekterna hade haft aff\u00e4rer i Bagdad och det \u00e4r ju bara en flygresa fr\u00e5n Luxor, s\u00e5 f\u00e5r de alla fira jul ihop, f\u00f6r ankar nedanf\u00f6r hotell Winter Palace. P\u00e5 sj\u00e4lva julafton blir G\u00f6ran upplivad och drar p\u00e5 sig \u201den magnifik arabisk schejkkostym\u201d medan Mona k\u00e4mpar med maten i kabyssen och Alvar improviserar en dikt som inte h\u00e4r ska citeras. (Kanske \u00e4r det detta Egyptenbes\u00f6k som ligger bakom en annan anekdot. Det ber\u00e4ttas att Aalto under en middagsbjudning i Finland \u201dp\u00e5 sm\u00e5timmarna kom ut fr\u00e5n toaletten med sin manliga stolthet h\u00e4ngande ur gylfen f\u00f6r att skr\u00e4mma de utl\u00e4ndska ambassad\u00f6rsfruarna\u201d, och Schildt, som \u00e5terger h\u00e4ndelsen i memoarerna Tvivlets g\u00e5va<\/em>, f\u00f6rtydligar att tilltaget var \u201ddirekt inspirerat av de egyptiska tempelreliefer d\u00e4r vi ser farao Ramses II med sin st\u00e5tliga lem salutera guden Amon Ra\u201d.) Tredje man p\u00e5 b\u00e5ten \u00e4r Idris, en tjugoett\u00e5rig nubier. Hans roll \u00e4r mer uppenbart praktisk. I Kairo kliver han p\u00e5, st\u00e4dslad i f\u00f6rsta hand som tolk, men lika pigg p\u00e5 att vira linor och m\u00e4ta loddjup \u2013 en driven ung man, full av tillf\u00f6rsikt, och just den l\u00e4nk till det riktiga Egypten som beh\u00f6vs f\u00f6r att makarna Schildt inte helt ska tappa verklighetsanknytningen. Det vore inte deras fel; kontrasten \u00e4r bara s\u00e5 stor. De har sett fattiga i Grekland men inte detta. Var de \u00e4n g\u00e5r i land rusar m\u00e4ngder av n\u00f6dst\u00e4llda efter dem och ropar \u201dbackschisch! backschisch!\u201d \u2013 allmosa. I en by tas de emot av en byh\u00f6vding som stolt visar upp sin dyraste klenod: en telefon som saknar tr\u00e5dar. \u201dDen \u00e4r min f\u00f6rbindelse med regeringen och guvern\u00f6ren. Jag brukar rapportera vad som h\u00e4nder h\u00e4r i byn och vad folket g\u00f6r\u2026\u201d Andra f\u00f6rlitar sig inte p\u00e5 s\u00e5dan magi utan ser sin chans att genom G\u00f6ran uppm\u00e4rksamma makten p\u00e5 lokala missf\u00f6rh\u00e5llanden. Skoll\u00e4raren i El Quseir spaltar upp vad byn beh\u00f6ver: en st\u00f6rre skola, en bilv\u00e4g s\u00e5 att l\u00e4kare kan ta sig dit, rent vatten, stenvallar mot Nilen, mera \u00e5kerjord \u2026 Nu \u00e4r det ju nya tider och allt ska bli b\u00e4ttre! F\u00f6r bara tv\u00e5 \u00e5r sedan, i juli 1952, st\u00f6rtades kung Farouk av milit\u00e4ren under ledning av Gamal Abdel Nasser. Republik har inf\u00f6rts, jordreformer ska j\u00e4mna ut or\u00e4ttvisorna, man lovar satsningar p\u00e5 industrier och infrastruktur \u2013 Egypten ska bli ett modernt land. Schildt hyser f\u00f6rsiktigt tvivel: egyptierna sneglar p\u00e5 v\u00e4st och tror det r\u00e4cker att ha samma maskiner f\u00f6r att komma ikapp, men \u201dmentaliteten, \u00e5rtusendenas kamp f\u00f6r att beh\u00e4rska verkligheten\u201d vet de inget om. \u00c4nnu \u00e5terst\u00e5r i vilket fall det mesta att bevisa, och avst\u00e5ndet mellan Daphnes bes\u00e4ttning och vanligt folk \u00e4r milsvitt. Idris h\u00e4vdar vid behov (l\u00e5ngsamma slussk\u00f6er och s\u00e5dant) att G\u00f6ran \u00e4r minister, vilket ju str\u00e4ngt taget \u00e4r l\u00f6gn, men i sammanhanget en n\u00e4rmast akademisk skillnad. Tack vare ett rekommendationsbrev av en n\u00e4ringslivsbekant \u00e4r Schildt p\u00e5 god fot med en h\u00f6g general, som sk\u00e4nker honom hemliga milit\u00e4rkartor och ser till att poliseskort m\u00f6ter vid varje ang\u00f6ringsplats. Det \u00e4r ocks\u00e5 en anv\u00e4ndbar f\u00f6rbindelse n\u00e4r man vill se gravar som \u00e4r st\u00e4ngda f\u00f6r allm\u00e4nheten. Men det \u00e4r inte myndigheternas gunst som ger G\u00f6ran och Mona \u201dturen\u201d att tr\u00e4ffa en ber\u00f6md arkeolog \u201di hans trivsamma tj\u00e4nstebostad\u201d; inte heller n\u00e4r den engelske driftledaren f\u00f6r en bomullsfabrik bjuder in dem till sin moderna villa med nilutsikt, f\u00f6r l\u00e4ttnaden att \u201df\u00e5 tala med europ\u00e9er p\u00e5 europeiskt s\u00e4tt\u201d; och det \u00e4r inte kontakter som f\u00e5r en italiensk diplomatfamilj att ropa in dem p\u00e5 middag n\u00e4r Daphne seglar f\u00f6rbi deras villa, byggd p\u00e5 en \u00f6 mitt i floden och \u201dhalvt dold under blommande rosor\u201d. Nej, det \u00e4r helt enkelt v\u00e4rlden som \u00e4nnu inte avkoloniserats, \u00e4n mindre blivit global. Inte riktigt \u00e4n. Fortfarande finns ett outtalat band mellan alla v\u00e4sterl\u00e4nningar som m\u00f6ts i Afrika, n\u00e5got av Doctor Livingstone, I presume. Genom bomullspatronen l\u00e4r de k\u00e4nna en annan av koncernens chefer, Mr Harder. Denne \u00e4r som h\u00e4mtad ur en novell av W. Somerset Maugham: en uts\u00f6kt artig ungkarl i en \u201dlinoleumdoftande direkt\u00f6rsbostad\u201d i en sm\u00e5stad utan andra europ\u00e9er, med lika delar uppd\u00e4mt socialt behov och f\u00f6rd\u00e4rvad moral. Han visar med gl\u00e4dje paret Schildt traktens koptiska kyrka och bjuder dem p\u00e5 kv\u00e4llen att umg\u00e5s \u00f6ver en grogg. N\u00e4sta dag bes\u00f6ker de fabriken: i torkrum, packrum och sorteringshallar springer halvnakna m\u00e4n och barn runt i dammet, b\u00e4rande p\u00e5 tunga korgar och balar under st\u00e4ndig tukt av courbaschen, den vinande piskan. \u201dDet mest skr\u00e4mmande av det hela var att man inte sk\u00e4mdes \u00f6ver att visa oss f\u00f6rh\u00e5llandena, utan tv\u00e4rtom var stolt \u00f6ver dem\u201d skriver Schildt, och Mr Harders f\u00f6rs\u00e4kran att f\u00f6rm\u00e4nnen inte sl\u00e5r arbetarna utan \u201dklatschar bara f\u00f6r att h\u00e5lla dem pigga och vakna\u201d \u00e4r knappast helt lugnande. Hans egen fr\u00e4msta oro g\u00e4ller att lyckas f\u00e5 pengarna ut ur landet medan det \u00e4nnu g\u00e5r. Europ\u00e9ernas tid i Egypten rinner ut. N\u00e4sta \u00e5r ska Nasser nationalisera Suezkanalen.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r Francis Balodis f\u00f6ddes 1882 var det i ett Lettland som \u00e4nnu inte fanns, och faktiskt aldrig funnits. Det som funnits genom seklerna var n\u00e5gra olika regioner under v\u00e4xlande \u00f6verh\u00f6ghet, innan Ryssland grabbade \u00e5t sig hela Baltikum p\u00e5 sjuttonhundratalet. N\u00e4r Balodis ligger vid universitetet i Dorpat \u00e4r det allts\u00e5 som tsarens unders\u00e5te, men den nymornade nationalk\u00e4nslan pyr. Han h\u00e5ller sj\u00e4lv g\u00e4rna fosterl\u00e4ndska tal inf\u00f6r kamraterna. Men karri\u00e4r \u00e4r karri\u00e4r, han avslutar sina studier i det akademiskt mer gynnsamma Moskva och disputerar p\u00e5 n\u00e4mnda egyptiska dv\u00e4rggudar. Lettland g\u00f6r sig sj\u00e4lvst\u00e4ndigt 1918; f\u00f6rst sex \u00e5r senare lyckas Balodis ta sig dit och b\u00f6rja verka i sitt eget land. 1940 ockuperas det \u00e5ter av ryssen och Balodis flyr till Stockholm. Duktig som han \u00e4r p\u00e5 att knyta kontakter etablerar han sig snart som ett namn inom svenska fackkretsar, och \u00e4ven f\u00f6r allm\u00e4nheten, genom f\u00f6rel\u00e4sningar om Egypten p\u00e5 Stockholms h\u00f6gskola. Han ger ocks\u00e5 ut en bok i svenskt original, med titeln Egypten:<\/em> pyramidernas och mysteriernas land<\/em>. Den \u00e4r l\u00e4sv\u00e4rd \u2013 full av inlevelse, l\u00e4rd och v\u00e4ldisponerad, och det framg\u00e5r naturligtvis tydligt att han varit i Egypten. Han ger ocks\u00e5 ut sina memoarer, V\u00e5ld och frihet<\/em>. I dem framg\u00e5r inte att han varit i Egypten. Inte mycket f\u00e5r man veta alls om hans person, om man nu \u00f6nskade det. Bara en uppm\u00e4rksam l\u00e4sare noterar att han \u00e5tminstone vid ett tillf\u00e4lle haft en fru. H\u00e4r handlar det om viktigare saker \u00e4n vad han vigt sitt liv \u00e5t, och att han n\u00e4mner en bok han ska ha skrivit om egyptisk konsthistoria \u00e4r bara f\u00f6r att den drabbats av den ryska censuren. Det \u00e4r s\u00e5dana otidigheter som han verkligen vill ber\u00e4tta om \u2013 ett yrkesliv i vetenskapen v\u00e4ger l\u00e4tt n\u00e4r allt ska summeras och arvfienden tornar upp sig i minnet. Han minns ryssarnas misst\u00e4nksamhet, deras vidskeplighet, han minns or\u00e4ttvisa tills\u00e4ttningar av tj\u00e4nstem\u00e4n. En rysk snapsvisa f\u00e5r ocks\u00e5 rum, \u00e5terber\u00e4ttad och f\u00f6rklarad i detalj, som om det r\u00f6rde sig om en tr\u00e5kig men i sammanhanget viktig bit lagstiftning. N\u00e5ja, han var sj\u00e4lv nykterist. Och med tanke p\u00e5 att \u201deurasiska horder\u201d nyligen v\u00e4llt in i hans land f\u00e5r man urs\u00e4kta en viss slagsida.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
I Egypten m\u00f6ter G\u00f6ran Schildt Tusen och en natts m\u00e4nniskor. Det \u00e4r hans uttryck. Referenserna till Tusen<\/em> och en natt<\/em> st\u00e5r s\u00e5 t\u00e4tt att man n\u00e4stan kan tro han baserar sig p\u00e5 f\u00f6rdomar \u2013 mycket tr\u00e5kigt, men l\u00e5t mig f\u00f6rbig\u00e5 detta och bara s\u00e4ga n\u00e5got om hans intryck av muhammedanerna. Det f\u00f6rsta m\u00f6tet sker redan i Libanon och personen i fr\u00e5ga \u00e4r \u201den liten man som hette Mustafa\u201d, som sk\u00f6ter en b\u00e5t \u00e5t en egyptisk prins. Mustafa \u00e4r: kl\u00e4dd i turban och kaftan, endast arabisktalande, bedjande mot Mecka, alltid v\u00e4rdigt upptr\u00e4dande, upptagen med s\u00f6mnad p\u00e5 \u201dett mystiskt handarbete\u201d (i skr\u00e4ddarst\u00e4llning) och inte minst: ingen verklig sj\u00f6man, trots sitt yrke. Beordrad att segla sin herres b\u00e5t till Beirut drog han en suck och drev sju dygn f\u00f6r storm p\u00e5 \u00f6ppet hav, hukad i kajutan i v\u00e4ntan p\u00e5 den allsm\u00e4ktiges dom. N\u00e4r vinden mojnat och han v\u00e5gade sig upp fann han sin fromhet bel\u00f6nad med ett mirakel: b\u00e5ten l\u00e5g just i hamnens inlopp. Muslimens sj\u00e4lvbeh\u00e4rskning och underkastelse \u00e4r sympatisk och m\u00e5nga g\u00e5nger praktisk, men utan v\u00e4sterl\u00e4nningens ned\u00e4rvda beslutsamhet och k\u00e4nsla f\u00f6r personligt ansvar \u2013 utan Ikaros \u00f6vermod \u2013 blir han ingen god seglare. S\u00e4ger Schildt. Men han till\u00e4gger: likafullt \u00e4r muslimen en individ, en individ genom vars upplevelser v\u00e4rlden blir till, i all sin fantastiska rikedom. N\u00e4r Schildt s\u00e4ger individ \u00e4r det h\u00f6gsta ber\u00f6m. H\u00e4ri m\u00f6tas v\u00e4st och \u00f6st. Men likheten \u00e4r ytlig, nota bene, vilket sagorna \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r. Den v\u00e4sterl\u00e4ndska romanhj\u00e4lten, individen par excellence fr\u00e5n Odysseus till kapten Nemo, drivs av personliga egenskaper som tapperhet och geni. F\u00f6r den orientaliske hj\u00e4lten (Aladdin) r\u00e4cker det att finna den magiska lampan, som lika gott hade tj\u00e4nat vem som helst, och allt som beror av individen \u00e4r hur v\u00e4l han vet att f\u00f6rvalta Guds n\u00e5deg\u00e5va. Denna j\u00e4mlikhet under himlen \u00e4r att tacka f\u00f6r den harmoni som Schildt ser \u00f6verallt i det egyptiska samh\u00e4llet: rik eller fattig har man f\u00e5tt sin st\u00e4llning av Honom, lika l\u00e4tt kan Han stj\u00e4lpa allt p\u00e5 \u00e4nda, och n\u00e5gon grogrund f\u00f6r sociala konflikter finns d\u00e4rf\u00f6r inte. (Man kan fr\u00e5ga sig hur detta g\u00e5r ihop med Daphnes st\u00e4ndiga behov av polisbeskydd och det faktum att landet just genomg\u00e5tt en milit\u00e4rrevolution. Men det ska vi inte g\u00f6ra.) Schildts po\u00e4ng \u00e4r denna: \u00e4ven om \u00f6sterlandets magi \u00e4r n\u00e5gonting annat \u00e4n grekernas livsvilja, s\u00e5 \u00e4r den ocks\u00e5 en form av andlig rikedom. Men egyptiernas andliga rikedom \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att ge vika f\u00f6r v\u00e4sterl\u00e4ndsk tomhet. Modernisering och befolkningstillv\u00e4xt tvingar dem att \u201dantingen f\u00f6rkv\u00e4vas under den vildvuxna industrialismens mardr\u00f6m eller p\u00e5 allvar engagera sig i samh\u00e4llsfr\u00e5gorna\u201d \u2013 det senare trots deras sega fatalism \u2013 och v\u00e4sterl\u00e4ndskt bist\u00e5nd riskerar att \u201dresultera i att vi ers\u00e4tter deras materiella n\u00f6d med v\u00e5r egen andliga\u201d. Vi. Man kan fr\u00e5ga sig vem som har agens h\u00e4r. Och d\u00e4rvid finna r\u00e4tt bra drag i herr Nasser, inte minst i hans dammbygge. Sedan forntiden hade livet i Egypten reglerats av Nilens \u00e5rliga \u00f6versv\u00e4mningar, men den v\u00e4xande moderna befolkningen har nya behov, och i floden finns en enorm resurs att utnyttja f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l str\u00f6mf\u00f6rs\u00f6rjning som kontrollerad konstbevattning. Kring sekelskiftet 1900 hade engelsm\u00e4nnen byggt en damm vid Assuan n\u00e4ra gr\u00e4nsen till Sudan, men denna befanns av den nya regeringen otillr\u00e4cklig. Under j\u00e4mnt hela sextiotalet p\u00e5g\u00e5r arbetet med en ny och st\u00f6rre damm \u2013 v\u00e4rldens dittills st\u00f6rsta \u2013 n\u00e5gra kilometer uppstr\u00f6ms. N\u00e4r Daphne n\u00e5r trakten \u00e4r bygget \u00e4nnu bara i projekteringsstadiet, men i Nubien \u00e4r livet redan p\u00e5 upph\u00e4llningen. Omr\u00e5det s\u00f6der om dammen kommer ob\u00f6nh\u00f6rligen att begravas under den s\u00e5 kallade Nassersj\u00f6n (i storlek med V\u00e4nern). M\u00e4nniskorna i den karga, steniga terr\u00e4ngen lever p\u00e5 n\u00e5der. Intrycket f\u00f6rst\u00e4rks av att Nubien av \u00e5lder \u00e4r en glesare befolkad och delvis sj\u00e4lvstyrande region, \u201dett ofrivilligt natur- och samh\u00e4llsreservat, bortgl\u00f6mt av myndigheterna och o\u00e5tkomligt f\u00f6r turisterna\u201d och tydligen s\u00e5 fredligt att ingen polis beh\u00f6vs. Men nu bryr man sig inte ens om att reparera sina hus, f\u00f6r snart ska byarna evakueras. Det \u00e4r en m\u00e4nsklig katastrof av ofantliga proportioner och kanske hade Schildt \u00e4gnat fler ord \u00e5t sin medk\u00e4nsla med folket om han inte distraherats av den konsthistoriska f\u00f6rlust som ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e5r. Or\u00e4kneliga fornminnen kommer att hamna under vattnet och det arkeologiska v\u00e4rldssamfundet jobbar febrilt med att r\u00e4dda det som r\u00e4ddas kan. St\u00f6rst och viktigast \u00e4r klipptemplet i Abu Simbel, byggt av Ramses II, d\u00e4r bland annat den ber\u00f6mda reliefen \u00f6ver slaget vid Kadesh finns. (1954 vet man det inte \u00e4n, men p\u00e5 sextiotalet kommer hela Abu Simbel att flyttas \u2013 en bedrift v\u00e4l s\u00e5 storslagen som dammbygget \u2013 och G\u00f6ran Schildt kommenterar d\u00e5 saken indignerat i SvD: ur sitt sammanhang blir templen bara kitsch. N\u00e5gra \u00e5r senare st\u00e4lld inf\u00f6r fullbordat faktum \u00e4r han likgiltig, men ganska imponerad av tekniken.) Men Nubiens folk bor ju inte i klipptempel och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r av mindre intresse f\u00f6r omv\u00e4rldens uppm\u00e4rksamhet; dock inte f\u00f6r Schildts. Nubiernas hus \u00e4r n\u00e4mligen \u201dn\u00e4rmare besl\u00e4ktade med gammalegyptisk byggnadskonst \u00e4n de arabiskt influerade byarna\u201d l\u00e4ngre norrut, ja \u201dunderverk\u201d, och det \u00e4r \u201dinte enbart eller ens i fr\u00e4msta rummet humanit\u00e4ra sk\u00e4l som g\u00f6r att nubierna borde vederfaras ett b\u00e4ttre \u00f6de\u201d, utan arkitektoniska. I Nubien uppstod under nittonhundra-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft en sorts folkarkitektur i m\u00f6tet mellan den traditionella byggnadskonsten och f\u00f6rn\u00e4ma europeiska stilar. Redan vid bygget av den f\u00f6rsta Assuandammen tvingades m\u00e5nga nubier p\u00e5 flykt och hamnade som tj\u00e4nare \u00e5t rika v\u00e4sterl\u00e4nningar i Kairo och Alexandria. Hemv\u00e4ndare som ville \u201ddemonstrera sitt v\u00e4rldsmannaskap\u201d efterh\u00e4rmade nu p\u00e5 hemorten, s\u00e5 som omst\u00e4ndigheterna till\u00e4t, detaljer fr\u00e5n de lyxhotell och privatpalats de sett. Kolonner kn\u00e5dades f\u00f6r hand och uddaporslin dekorerade fasaderna. G\u00f6ran och Mona hinner bes\u00f6ka n\u00e5gra hus innan de alla dr\u00e4nks. Med charm och \u00f6vertalning f\u00e5r de tilltr\u00e4de till en gift flickas kammare: rummet \u00e4r \u201dfr\u00e5n golv till tak uppfyllt av tusen olika f\u00f6rem\u00e5l [\u2026] bastmattor [\u2026] upp och nedv\u00e4nda kaffekoppar [\u2026] r\u00f6da patronhylsor [\u2026] karameller [\u2026] gamla konservburkar [\u2026] och mitt p\u00e5 fondv\u00e4ggen tronade en djupt dekolleterad amerikansk pinuppa i konstrik inramning av femtio urklippta framsidor fr\u00e5n Navy Cut cigarrettpaket\u201d. Stort imponerade och f\u00f6r \u00e4ran att bidra till prakten sk\u00e4nker de byfolket ett nummer av Vecko-Journalen. Men allt det d\u00e4r \u00e4r borta nu, bortsopat av Mammon snarare \u00e4n Allah.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
Faraonernas Egypten varade i gott och v\u00e4l 2 500 \u00e5r, eller mer, beroende p\u00e5 hur man r\u00e4knar. P\u00e5 en tidslinje \u00e4r det kortare avst\u00e5nd mellan oss och Kleopatra \u00e4n fr\u00e5n Kleopatra till pyramiderna. Att en och samma kultur kunde leva s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4r f\u00f6rvisso sk\u00e4l nog f\u00f6r Balodis ord \u201dmysteriernas land\u201d. Men \u00e4ven om mycket var sig likt under all denna tid finns ocks\u00e5 avg\u00f6rande brott i historien. Det avsl\u00f6jar redan en hastig blick p\u00e5 den vedertagna periodindelningen: gamla riket, f\u00f6rsta intermediet, mellersta riket, andra intermediet, nya riket, tredje intermediet \u2026 uppenbarligen \u00e4r vissa tider mindre framst\u00e5ende \u00e4n andra, v\u00e4ntetider mellan de egentliga \u201drikena\u201d d\u00e5 kulturen p\u00e5 riktigt blomstrade och gick fram\u00e5t. Men intermedierna \u00e4r inga h\u00e4ndelsel\u00f6sa tider, tv\u00e4rtom: de \u00e4r perioder av politisk turbulens, b\u00e5de inre och yttre, och regentl\u00e4ngden under motsvarande dynastier \u00e4r lika t\u00e4ttpackad som os\u00e4ker. Francis Balodis, i sin bok om Egypten, anv\u00e4nder inte termen \u201dintermedium\u201d. Tiden mellan gamla och mellersta riket ben\u00e4mner han \u201dden f\u00f6rsta revolutionen\u201d och \u00e4gnar ett eget kapitel; n\u00e4sta heter \u201dTiden efter revolutionen\u201d \u2013 med parentesen \u201d(Det mellersta riket)\u201d i mindre stil under rubriken. Helt ut och in, om man l\u00e4rt sig om Egypten fr\u00e5n historieb\u00f6ckerna. Men vem har r\u00e4tt att g\u00f6ra den v\u00e4rderingen? I kapitlet om \u00e5ren 2470\u20132444 f.Kr. rekommenderas de svenska l\u00e4sarna, som \u201daldrig i sin historia beh\u00f6vt uppleva s\u00e5dana skakande h\u00e4ndelser\u201d, att \u201dj\u00e4msides studera n\u00e5got arbete \u00f6ver den franska eller ryska revolutionen\u201d f\u00f6r att ha en chans att f\u00f6rst\u00e5. Det \u00e4r gott att l\u00e4ra av parallellfall. \u201dMen en revolution \u00e4r \u00e4nd\u00e5 alltid lika fasansfull: den leder till blodsutgjutelse och t\u00e5rar. De oskyldiga f\u00e5 lida med de skyldiga och bevittna allehanda om\u00e4nskliga v\u00e5ldsd\u00e5d.\u201d Kom ih\u00e5g att det \u00e4r f\u00f6rstahandsuppgifter. Vi \u00f6ppnar memoarerna V\u00e5ld och frihet<\/em>. Balodis befann sig i Moskva under revolutions\u00e5ret 1917. Han \u201dkunde sj\u00e4lv bevittna, hur stadens befolkning med missbel\u00e5tna huvudskakningar och h\u00e5nfulla anm\u00e4rkningar kommenterade de kommunistiska agitatorerna\u201d. Han erinrar sig gendarmer som \u201ds\u00e5go storartade ut p\u00e5 sina v\u00e4ldresserade h\u00e4star\u201d. (Blodsutgjutelse? T\u00e5rar?) I \u00f6vrigt \u00e4r kapitlet som h\u00e4mtat ur Nordisk familjebok. \u201dDet kommunistiska upproret 16\u201319 juli kunde undertryckas, men den 16\u201319 september hade Kerenskij och hans partikamrat Viktor Tschernow skamligt f\u00f6rr\u00e5tt den av Kerenskij sj\u00e4lv f\u00f6r undertryckandet av kommunisterna tillkallade general L. Kornilow [\u2026]\u201d Bak\u00e5t n\u00e5gra sidor. Den f\u00f6rsta revolutionen \u00e5r 1905 \u00e4r han student i Dorpat. Studenternas uppror \u00e4r snabbt och lyckligt \u00f6verst\u00f6kat, flaggor hissas, fest och jubel; sedan f\u00f6ljer bakslaget med ryska mordbr\u00e4nder och kanonskott, men allt b\u00e4ddas in i en ram av romantiska genrescener: k\u00e4rlek i f\u00e4ngelsesjukstugan \u2013 och hans egen \u00e4lskade, \u201den livlig, sannings\u00e4lskande ung flicka med brunlockigt h\u00e5r och str\u00e5lande bl\u00e5 \u00f6gon\u201d \u2026 man tror han pl\u00f6tsligt alluderar p\u00e5 en saga. Egypten \u00e5 sin sida h\u00f6ljs inte i ungdomens skira dunster och dess historia kan inte l\u00e4sas i dagstidningsreferat. D\u00e4r \u00e4r revolutionerna kanske verkligare \u00e4n dem man sj\u00e4lv upplevt.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
I Beni Hasan vill G\u00f6ran och Mona se de m\u00e5lade gravarna, men har fullt sj\u00e5 att skaka av sig distriktets inspecteur des antiquit\u00e9s<\/em>. Denna unge man \u2013 som aldrig varit vid gravarna, visar det sig \u2013 vidh\u00e5ller med kompensatorisk auktoritet att bes\u00f6ket kan tas p\u00e5 en timme, s\u00e5 hinner man Amarna samma dag. En timme! Officerare och polis sluter upp, alla inst\u00e4llda p\u00e5 en summarisk visit av statsbes\u00f6kstyp, alla lika uttr\u00e5kade av paret Schildts noggranna unders\u00f6kningar. Att de ur berget uthuggna gravarna anses v\u00e4lbevarade inneb\u00e4r tyv\u00e4rr inte att de skonats fr\u00e5n f\u00f6rst\u00f6relse: alla l\u00f6sa f\u00f6rem\u00e5l plundrades under antiken, kristna och muslimer har skrapat bort ogudaktiga bilder, folk har klottrat och gjort upp eld, men den v\u00e4rsta skadan har \u00e5samkats av moderna resen\u00e4rer som ristat in sina namn och hackat bort bitar att ta med hem. Inget mildare \u00f6de drabbar de friliggande egyptiska monumenten. Allt som gr\u00e4vs fram ur sanden b\u00f6rjar att vittra, m\u00e5lningar flagar av, kolonner fr\u00e4ts ned av grundvattnet. Det \u00e4r i st\u00f6rre eller mindre utstr\u00e4ckning ruiner man bes\u00f6ker. Schildt har sett ruiner f\u00f6rr, i Grekland, men h\u00e4r tycks de ha en annan mening. V\u00e4sterl\u00e4ndska ruiner \u00e4r vittnen om antikens guld\u00e5lder, eller, i fr\u00e5ga om fornkristna minnen, \u201dskal av fr\u00f6n som burit frukt\u201d, och n\u00e4r en byggnad f\u00f6rfaller \u00e4r det \u201dett nederlag f\u00f6r det m\u00e4nskliga initiativ vi tror p\u00e5\u201d. I s\u00e5kallad orientalisk omgivning bevisar ist\u00e4llet de bortgl\u00f6mda, s\u00f6ndriga l\u00e4mningarna att m\u00e4nniskans ambitioner \u00e4r f\u00e5f\u00e4nga uppror mot den allsm\u00e4ktiges likgiltiga makt. V\u00e4st och \u00f6st igen. Men de gamla egyptierna levde innan v\u00e4st och \u00f6st och trots allt st\u00e5r de ambiti\u00f6saste byggnadsverken kvar: pyramiderna. Det skulle nog inte ha f\u00f6rv\u00e5nat dem sj\u00e4lva det minsta. Om den antika greken levde f\u00f6r ett flyktigt nu och den moderna v\u00e4sterl\u00e4nningen f\u00f6r en f\u00f6rest\u00e4lld framtida evighet, s\u00e5 levde den gamla egyptiern i en verklig och p\u00e5taglig evighet. Allt var sig likt, alltid, och om n\u00e5got avvek fr\u00e5n m\u00f6nstret s\u00e5 tillh\u00f6rde det inte den riktiga verkligheten. Till den eviga regeln h\u00f6r att farao besegrar sina fiender \u2013 att ett slag en g\u00e5ng f\u00f6rlorats med besked \u00e4r ov\u00e4sentligt fladder och p\u00e5 v\u00e4ggreliefen mejar han ner motst\u00e5ndaren. Jag skrev f\u00f6rst att reliefen \u201dillustrerar\u201d hur han mejar ner motst\u00e5ndaren men h\u00e4r f\u00e5r man vakta sitt ordval. De fornegyptiska bilderna illustrerar inget, de f\u00f6rest\u00e4ller inget, utan \u00e4r levande verklighet. De visar inte n\u00e5got som h\u00e4nt p\u00e5 en annan plats utan h\u00e4nder sj\u00e4lva, h\u00e4r och nu. En Zeusstaty f\u00f6rest\u00e4ller<\/em> Zeus, men en Amonstaty \u00e4r<\/em> Amon. Ocks\u00e5 Amons namn i hieroglyfer \u00e4r<\/em> Amon. En avbild av en m\u00e4nniska, i skulptur eller skrivtecken, \u00e4r lika med den m\u00e4nniskan och str\u00e4ngt taget en sannare version \u00e4n den av k\u00f6tt och blod, eftersom bilden \u00e4r en n\u00e4rmare motsvarighet av sj\u00e4lva begreppet. Och begreppet \u00e4r det viktiga. N\u00e4r man skriver den d\u00f6des namn i graven och f\u00f6rser honom med tj\u00e4nare och l\u00f6s\u00f6re s\u00e5 lever han i verkligheten d\u00e4r sedan, och de b\u00f6ner som st\u00e5r tecknade p\u00e5 v\u00e4ggen uttalas permanent. Det som verkar som d\u00f6dskult \u00e4r egentligen egyptiernas besatthet av det eviga och best\u00e4ndiga livet \u2013 inte hoppet om ett evigt liv i n\u00e4sta v\u00e4rld utan vissheten om evigt liv i denna. En s\u00e5dan v\u00e4rldsbild \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r oss och man s\u00f6ker en orsak till att den uppst\u00e5tt. G\u00f6ran Schildt finner orsaken i naturen och presenterar sitt fynd mycket \u00e5sk\u00e5dligt: grekerna levde i ett of\u00f6r\u00e4nderligt landskap och kunde d\u00e4rf\u00f6r bejaka det flyktiga, medan egyptiernas land var f\u00f6r\u00e4nderligt (\u201den oavbruten f\u00f6rvandling av jordens grund\u00e4mnen, som stiger ur \u00e5krarna i t\u00e4ta sk\u00f6rdar, blir till levande celler hos m\u00e4nniskor och djur\u201d) och d\u00f6den lika snar som livet prunkande, varf\u00f6r m\u00e4nniskorna drogs till det stabila. Det \u00e4r stiligt uppst\u00e4llt men inte alldeles \u00f6vertygande. \u00c4ven grekerna upplevde ju \u00e5rstider? Vad var egentligen medellivsl\u00e4ngden i Mykene respektive Memphis? Jag l\u00e4mnar det empiriska d\u00e4rh\u00e4n. En lite pikant detalj \u00e4r att Schildt ser samma f\u00f6r\u00e4nderliga natur i dagens Egypten (s\u00e5 mycket f\u00f6r den f\u00f6r\u00e4nderligheten); att de nutida b\u00f6nderna har en annan metafysik f\u00e5r v\u00e4l skyllas p\u00e5 religionen. F\u00f6r s\u00e5 mycket \u00e4r sig likt: poliserna brukar samma piska som en g\u00e5ng f\u00f6rm\u00e4nnen vid pyramiderna, s\u00f6rjande kvinnor upph\u00e4ver ett l\u00e4te \u201dsom ingenting har att g\u00f6ra med spontan sorg utan kommer genom \u00e5rtusenden direkt fr\u00e5n egyptiernas d\u00f6dsrike\u201d och fr\u00e5n samma tid \u00e4r \u201dh\u00e5rfl\u00e4tningen, vattenuppfordringssv\u00e4ngeln, byarkitekturen och s\u00e5 mycket annat\u201d. Det \u00e4r l\u00e4tt att se kontinuitet i det dunkelt begripna, och f\u00f6r Schildt \u00e4r nog de samtida egyptierna mer dunkelt begripna \u00e4n de gamla. Han delar ju n\u00e4stan de sistn\u00e4mndas konstsyn. Om idealet \u00e4r en konst som griper in i livet \u2013 vad kan d\u00e5 vara b\u00e4ttre \u00e4n en konst som bokstavligen \u00e4r<\/em> liv?<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
Vad kan vara b\u00e4ttre \u00e4n Egypten? F\u00f6r de gamla egyptierna: inget. Nu hade deras patriotiska maktambitioner f\u00f6ljden att de d\u00e5 och d\u00e5 kuvade ett grannland, och kolonierna man etablerat i exempelvis Nubien m\u00e5ste ju f\u00f6rvaltas av n\u00e5gon. Men d\u00e4rvid kom man undan med s\u00e5 f\u00e5 f\u00f6rvaltare som m\u00f6jligt och p\u00e5 d\u00f6rren till en \u00e4mbetsmans tj\u00e4nstebostad st\u00e5r att l\u00e4sa: \u201dN\u00e4r du g\u00e5r in i detta hus, m\u00e5 du d\u00e5 tro dig vara i Thebe och gl\u00e4dja dig!\u201d Torgny S\u00e4ve-S\u00f6derbergh, som ber\u00e4ttar om detta i boken Faraoner och m\u00e4nniskor<\/em>, konstaterar att det f\u00f6r egyptierna alltid var \u201dmotbjudande att bo n\u00e5gon annanstans \u00e4n i hemlandet\u201d. Just det temat bearbetas i vad som att d\u00f6ma av m\u00e4ngden papyrusfynd var en av de mest omtyckta texterna i det gamla Egypten: \u201dSinuhes ber\u00e4ttelse\u201d. N\u00e4r historien b\u00f6rjar \u00e4r Sinuhe engagerad i ett f\u00e4ltt\u00e5g mot Libyen. Av n\u00e5gon anledning ser han sig tvungen att avvika fr\u00e5n h\u00e4ren, och flyr i f\u00f6rvirring till nuvarande Syrien. D\u00e4r blir han v\u00e4l mottagen av kungen som upph\u00f6jer honom i rang, han f\u00e5r \u201ddaglig f\u00f6da och vin f\u00f6r varje dag, kokt k\u00f6tt och stekt f\u00e5gel vid sidan av \u00f6knens sm\u00e5djur\u201d, han visar mod och vinner \u00e4ra. N\u00e4r Sinuhe lagt ut texten om sitt v\u00e4lst\u00e5nd tycks det dock genast sl\u00e5 honom att intet av det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4rt s\u00e5 l\u00e4nge han \u00e4r i fr\u00e4mmande land. \u00c5lderdomen kryper p\u00e5 och blotta tanken p\u00e5 att inte f\u00e5 begravas i egyptisk jord \u00e4r outh\u00e4rdlig. I r\u00e4ttan tid kommer ett brev fr\u00e5n farao, som befaller honom att resa hem och lovar en st\u00e5tlig gravceremoni. Sinuhe \u00e5terv\u00e4nder till Egypten, befordras till hovman och f\u00e5r ett praktfullt hus av farao, som ocks\u00e5 ordnar med en gravtr\u00e4dg\u00e5rd, en staty i guld och pr\u00e4ster f\u00f6r hans gravkult. \u201dDet finns ingen vanlig man f\u00f6r vilken n\u00e5got liknande gjorts\u201d, avslutar Sinuhe sin ber\u00e4ttelse. \u201dJag hade Konungens gunst, tills d\u00f6dsdagen kom.\u201d Det h\u00e4r var yppersta feelgood f\u00f6r egyptiska l\u00e4sare. Och Francis Balodis m\u00e5ste ha k\u00e4nt igen sig n\u00e4r han som student l\u00e4ste sagan. F\u00f6r egyptierna representerade utlandet kaos och olycka; det var det egna landet \u2013 dess kung och gudar \u2013 som stod f\u00f6r v\u00e4rldens ordning, sanning och r\u00e4tt, eller maat<\/em> p\u00e5 egyptiska. Alla motg\u00e5ngar f\u00f6r Egypten var ett brott mot maat. Balodis f\u00f6ddes i ett tillst\u00e5nd av uppr\u00f6rd maat, som liksom folkvisornas vemodiga klang hade \u201dframbesvurits av den ryska knytn\u00e4vsmaktens onda ande\u201d. Och han kastas fr\u00e5n f\u00e4dernejorden. Efter en l\u00e4ngre karri\u00e4r i fiendelandet kallas han \u00e4ntligen hem och promoveras till riksantikvarie. O, Lettlands str\u00e4nder, skogar och vilda blomster! Dess \u201dmoderna asfalterade gator\u201d! H\u00e4r \u00e4r gott att leva och att d\u00f6. Men det skulle inte sluta lika lyckligt f\u00f6r Balodis som f\u00f6r Sinuhe. Han dog i svensk exil 1947, sextiofem \u00e5r gammal. \u201dDet var ej ett under\u201d, skriver Birger Nerman i en nekrolog, \u201datt arbete och p\u00e5frestningar till sist blevo f\u00f6r mycket f\u00f6r hans hj\u00e4rta, som aldrig varit starkt.\u201d Maat skulle inte \u00e5terst\u00e4llas f\u00f6rr\u00e4n 1991.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
Nilen verkar numera r\u00e4knas som v\u00e4rldens l\u00e4ngsta flod. P\u00e5 femtiotalet var Mississippi och Amazonfloden l\u00e4ngre och G\u00f6ran Schildt n\u00f6jde sig med v\u00e4rldens m\u00e4rkv\u00e4rdigaste. Hur man \u00e4n vrider p\u00e5 det \u00e4r Nilen i alla fall l\u00e5ng och smal och f\u00f6r den som envisas att segla p\u00e5 den finns det en v\u00e4g upp och en v\u00e4g ner. Dramaturgiskt \u00e4r det ganska praktiskt. \u00c4ventyret r\u00f6r sig fr\u00e5n A till B till C och riskerar aldrig att f\u00f6rirra sig i sidosp\u00e5r. Under rutten kan f\u00f6rst\u00e5s allt m\u00f6jligt h\u00e4nda, som f\u00f6r Phileas Fogg, och desto mer sp\u00e4nnande att se hj\u00e4lten klara sig vidare. En n\u00e4rmare j\u00e4mf\u00f6relse \u00e4r f\u00f6rresten \u00d6nskeresan<\/em>, Schildts f\u00f6rsta resebok, d\u00e4r den frihetsl\u00e4ngtande seglaren glider p\u00e5 tr\u00e5nga kanaler mot ett h\u00e4grande Medelhav. Men i Egypten st\u00e5r siktet p\u00e5 ett antiklimax: att v\u00e4nda tillbaka samma v\u00e4g. Delvis bogserad. Och innan dess \u00e4r det poliseskort och myndigheters v\u00e4lvilja som knuffar b\u00e5ten i r\u00e4tt riktning. Den h\u00e4r seglatsen blir mindre frihetsbetonad \u00e4n de tidigare. Det hindrar inte Schildt att finna m\u00e5l och mening med sin f\u00e4rd, f\u00f6r \u201ddet k\u00e4ndes p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt orimligt att alla dessa poliser [\u2026] och v\u00e4gbanande orderbrev tj\u00e4nat n\u00e5got s\u00e5 oviktigt som v\u00e5rt n\u00f6je\u201d och han fr\u00e5gar sig om m\u00e5nne inte Daphnes bes\u00e4ttning \u201dhandlat p\u00e5 h\u00f6gre uppdrag\u201d. Det h\u00e4r \u00e4r kanske bara en retorisk slutkl\u00e4m (citatet st\u00e5r p\u00e5 bokens sista sida). Men det \u00e4r ocks\u00e5 typiskt G\u00f6ran Schildt. S\u00e5 jordn\u00e4ra hans ideal \u00e4n \u00e4r sv\u00e4var tanken g\u00e4rna upp i abstraktioner, och instinktivt ordnar han filosofin \u00f6ver vardagliga bagateller. Tingens eviga ordning \u00f6ver tillf\u00e4lligt flimmer \u2026 Under resan l\u00e4ngs Nilen har han f\u00e5tt \u201derfarenhet av de djupare och v\u00e4sentligare beroendena\u201d och l\u00e4rt sig \u201davh\u00e4ngighet och respekt f\u00f6r det som beh\u00e4rskar m\u00e4nniskan\u201d. Det som beh\u00e4rskar m\u00e4nniskan \u2026 Vad \u00e4r det oftast som beh\u00e4rskar m\u00e4nniskan, om inte andra m\u00e4nniskor, europ\u00e9er till exempel? De flesta hierarkier \u00e4r trots allt varken djupare eller v\u00e4sentligare \u00e4n s\u00e5. Jag vill tro att Schildt ins\u00e5g detta med \u00e5ren; han levde och hann se v\u00e4rlden f\u00f6r\u00e4ndras \u00e4nda till 2009. Och det d\u00e4r h\u00f6gre uppdraget f\u00f6rresten, som han kanske utf\u00f6rde \u2026 var det i rollen som kapten Nemo \u2013 eller som en Aladdin? Eller som Osiris, nedstigen och \u00e5terf\u00f6dd i deltats utlopp.<\/p>\n\n\n\n*<\/p>\n\n\n\n
Ingenting tyder p\u00e5 att G\u00f6ran Schildt och Francis Balodis n\u00e5gonsin tr\u00e4ffades.<\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
G\u00f6ran Schildts Solb\u00e5ten<\/em> utkom 1956 men jag rekommenderar bokklubben Svalans fina utg\u00e5va fr\u00e5n 1961, med orange omslag. Fr\u00e5n Svenska Dagbladet har anv\u00e4nts artiklarna \u201dFrancis Balodis in memoriam\u201d (8.10.1947), \u201dNytt \u00e4r gammalt, gammalt nytt i Egypten\u201d (19.4.1959), \u201dNubiens storhet och tragedi\u201d (6.12.1963) och \u201dTemplen som r\u00e4ddades ur Nilen\u201d (25.9.1968). \u201dSinuhes ber\u00e4ttelse\u201d citeras efter Fornegyptisk litteratur<\/em> (Natur och Kultur 1965) i \u00f6vers\u00e4ttning av Bengt Julius Peterson.<\/p>\n\n\n\nPublicerad i Popul\u00e4r Poesi nr. 59 (2025).<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n