Den fruktansvärda olyckan började tämligen oskyldigt med en eldsvådeunge i gamla trotylgjuteriet. Sådana tillbud hade förekommit då och då, och fastän man givetvis omedelbart vidtog åtgärder för att släcka elden, var det ingen som trodde att tillbudet var så allvarligt. Klockan 4.20 hördes en så oerhört våldsam explosion, att tusentals fönsterrutor sprängdes t.o.m. inne i Karlskogas centrum, flera kilometer ifrån olycksplatsen. Stora skaror av förskrämda kvinnor och gråtande barn rusade ut ur sina bostäder för att söka skydd så långt bort från brandplatsen som möjligt. Både militär och hemvärn detacherades. Enligt uppgift av jourhavande läkare på Karlskoga sjukstuga hade ett tiotal av de där kvarliggande skadats allvarligt, däribland krutbrukets överingenjör Emil Otterdahl; en av de svårast skadade, chefskemisten fil.dr Erik Troell, fördes i ambulans till lasarettet i Örebro. Detta inträffade den 17 december 1940.

Erik Troell föddes 1896 i Eslöv. Son till en byggmästare, bror till en tandläkare, genom denne farbror till Jan Troell. Fil.kand. 1921, fil.lic. 1928, fil.mag. 1929, fil.dr 1937 (avhandling Om molybdenoctocyanider: en preparativ och kinetisk undersökning), laboratoriechef på Bofors 1937–47, chefsbibliotekarie därstädes till 1961. Kan man anta att han på arbetsplatsen förfogade över nödvändiga resurser för att sammanställa boken Aktuella förkortningar (Nordisk rotogravyr 1962) och dess utökade andraupplaga 27 000 förkortningar (1965). Det är en oumbärlig uppslagsbok för kontor, bibliotek, läsrum, olika institutioner, skolor, redaktioner, tidningsläsare och korsordslösare, över huvud taget för alla som följer med i press och modern facklitteratur. Uppgifterna från sjukstugan om Troells svåra skador berodde på en sammanblandning mellan honom och ingenjör Sjölin. Död 1979.

Förkortningarna står i strikt bokstavsordning. Basse Fréquence, Bloody Fool, Bondeförbundet. Höger Halvback, Herrens Heliga Nattvard. Magneto-Motorisk Kraft, Mun-Mot-Mun-metoden. Går det att läsa dem som en dikt? En mycket lång dikt, i åttahundra spalter. Ocean Station Vessel, osv. UKON kunde ha gjort något av detta. FETAP, FETCC, FEV, FEZ. Fortsetzung Folgt.

Ibland kan man sakna förväntade förkunskaper, som varför står det Fauna och Flora? Heter det inte Flora och Fauna? Man får 4 683 träffar på ”fauna och flora” och nästan fjorton tusen på ”flora och fauna” i KB:s dagstidningsarkiv. Men uppskattningsvis tusen av de senare borde syfta på popbandet Vasas flora och fauna. Själva ordet fauna kommer av namnet på en romersk åkerbruksgudinna, femininum till faunus (sv. faun); tidigast använt av Linné år 1746 i boktiteln Fauna Svecica (såsom motsv. till Flora Svecica, 1745) och därifrån inkommet i övriga språk. Usage is rare outside of the phrase flora and fauna. På engelska är ”fauna and flora” vanligast till ca 1910 (Google Ngrams), därefter tvärt omvändning, medan på svenska fraserna är ungefär lika vanliga till 1960-talet. År 1906 grundas den populärvetenskapliga tidskriften Fauna och Flora av zoologen Einar Lönnberg (som också var konstituerande ledamot av Naturskyddsföreningen från 1909), en tidskrift som finns än idag. Det är förstås den som Troell syftar på – mysteriet löst. Fast tidskriften måste ju ha fått heta så av en anledning. Kanske förklaras det enklast av att Lönnberg var zoolog och därför satte djurriket först.

Fein-Fein är finfin, Feuerfest är eldfast och i första utgåvan från 1962 saknas namnet Federico G. Fierro. Rimligen Federico G. Fierro S.A. (sociedad anónima, ung. AB), som i tiden mellan Aktuella förkortningar och 27 000 förkortningar var ägare till fartygen Maite (byggt 1893, förvärvat 1960) och Genoveva (1892 resp. 1964(?)), båda med hemort San Esteban de Pravia i Asturien och skrotade där på sjuttiotalet. Mindre lastfartyg byggda i England, sålda och omdöpta ett antal gånger och antagligen omoderna när FF övertog dem. Anmärkningsvärda museiföremål? Väl inte, om det stämmer att rederiet var ett underbolag i koncernen Fierro Group, verksam sedan åtminstone trettiotalet inom gruvnäring, kemisk industri och sjöfart med mera, och vars grundare Ildefonso Fierro hade en bror Federico. Men FG står i böckerna inte för Fierro Group eller GF för Grupo Fierro och på Idrottsförening följer Immun-Fluoreszenz. Båtarna måste vara ett villospår, liksom Federico González-Fierro Botas, asturisk jesuit och författare, antifrankist, sedermera syndikalist som reste i Sovjet och översatte Pusjkin och evangelierna till asturiska språket, född 1942 – blott en yngling när Troell samlade data. Död 2002 i Vladivostok. Vi får låta honom bero. Och Field Force. Som inte har med fysik att göra utan militären. Ett truppslag inom brittisk kolonialförvaltning, mest historiskt. Filtration Fraction är ett begrepp inom njurmedicin.

Jag vet inte vad en chefskemist kan om njurmedicin, men han är möjligen bekant med Fine Furnace carbon black. Man bör förmodligen dela upp uttrycket: ”[fine] furnace carbon black” och inte ”[fine furnace] carbon black”, men ”fine furnace” kan vara branschjargong. Ett tidigt belägg för frasen hittas i det amerikanska patentet US3253890 ”Manifacture of carbon black” (1966), där en framställningsmetod beskrivs med vilken ”there was obtained 2.96 pounds of carbon black per gallon of oil charged to the furnace chamber and the resultant carbon black was found on test to have a tinting strength of 40% that of a standard FF (Fine Furnace) carbon black”. Lägg märke till kvalifikationen: ”standard”. Fine furnace carbon black är redan här väletablerat. Dokumentet är ett år för sent för att ha tjänat som källa i Troells arbete, men det verkar troligt att han haft tillgång till flera liknande. Det är till och med sannolikt att han var personligen förtrogen med furnaceprocessen efter år inom industrin. Flytande kolväten (dvs. olja) sätts i kontakt med ett flytande eller gasformigt bränsle under förbränning, nedbryts och formar under rätt förutsättningar partiklar, vilka utsepareras med filter och omvandlas till pellets för enklare hantering. Processerna ”thermal black” och ”acetylene black” utnyttjar istället termisk nedbrytning av naturgas respektive acetylen. Tekniken kan härledas till ett tyskt patent från 1889 på en ”Apparat zur Darstellung von Ruß” – Ruß heter på svenska kimrök, och är ett slags sot som har använts som färgämne sedan antiken. Vitruvius nämner det i De architectura. Ur växtriket erhålls flera slag, varav det ordinäraste är malet barrvedskol; bättre kvaliteter utvinns av kolad lövved eller ur röken vid långsam förbränning av tjärved, harts eller naftalin, stundom björklöv eller näver och dylikt. På 1800-talet utvecklas metoder för framställning av kimrök ur naturgas och stenkolstjära, nu eftertraktat som pigment i trycksvärta, och vissa av dessa produkter saluförs från och med 1870-talet under namnet ”carbon black” – vilket numera även i Sverige är ett etablerat pigmentnamn som inte innefattar den traditionella kimröken. Men jag kan tänka mig att kategoriseringarna görs annorlunda på andra språk. Behovet växte med bilismen och den storskaliga däckindustrin och idag är 70 % av den globala produktionen av carbon black ämnad som tillsats i bildäck för att öka materialets slitstyrka och värmebeständighet; 20 % används i andra gummiprodukter, 10 % i batterier, som färgpigment, etc. Troell bör ha haft tillgång till de då aktuella uppgifterna, fastän de kanske strängt betraktat var irrelevanta för hans arbete. Hans kollega verkmästaren Birger Andersson, en av brukets trognaste sedan 36 år tillbaka, rusade runt till de olika småhusen, så snart han såg den klara lågan från gjuteriet, och skrek åt arbetarna att fortast möjligt bege sig därifrån. Han visste vad som skulle komma att hända när alla trotylgrytorna sprang i luften. Fire Fighting. De gåvo sig alla mitt in i eldhavet utan tvekan, de drogo sina brandslangar ända upp på skyddsvallen intill trotylgjuteriet, men de överraskades av en plötslig, våldsam explosion. Ingenjör Sjölin lyckades svårt skadad släpa sig omkring 300 meter bakåt, och sedan han i ett par timmar blivit liggande i ett skyddsrum, omhändertogs han av Röda kors-personal och fördes till sjukstugan i Karlskoga. Bland de sex omkomna vid katastrofen voro verkmästaren C.E. Ström, verkmästaren I. Kvarnström och arbetaren C. Bergqvist. Första bokhållarna vid förrådsavdelningen A. Haller och O. Lindberg ha anfört besvär över beslutet att förordna förste bokhållaren på övergångsstat B.W.B. Svensson att tills vidare uppehålla en förrådskontrollörsbefattning på styrelsens förrådsbyrå. Civilingenjör Per Anjou har beordrats att under högst 2½ månader bedriva motorstudier vid engelska flygmotorfabriker. Flygvapnets förvaltningsorgan skall vara ett enda, benämnt flygförvaltningen. Försvarskommissionens förslag om inrättande av två särskilda sådana organ, flygmaterielförvaltningen och flygintendenturförvaltningen, upptas sålunda ej. Flygvapnet kommer att bestå av 5 flottiljer i stället för av försvarskommissionen föreslagna 7, samt en flygkrigsskola. Flygförvaltningen organiseras såsom ett självständigt ämbetsverk, utövande under k. m:t i tekniskt och ekonomiskt hänseende överstyrelsen över rikets flygvapen, och det tillkommer den att tillse att flygvapnet vidmakthålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel genom omtanke och klok hushållning kan vinnas.

De operativa flygstridskrafterna utgöras av en medeltung bombflottilj i Västerås, Västmanlands flygflottilj, en lätt bombflottilj i Östersund, Jämtlands flygflottilj, samt en jaktflottilj i Karlstad, Värmlands flygflottilj. Flygingenjörsbeställningarna vid flygvapnet skola utgöras av två flygdirektörer av första graden och två av andra graden samt tre flygingenjörer av första graden, fem av andra och åtta av tredje. Förslaget om ”frivillig flygkår” avstyrkes av chefen för flygvapnet, som gemensamt med flygförvaltningen yttrat sig i frågan. I fredagens konselj medgavs flygvapnet att från Tyskland inköpa 10 st. skolflygplan, typ Sk 12. Löjtnanterna Nilsson, Hugosson och Carleson, flygingenjör Westergård och sergeant Andersson ha ställts till flygförvaltningens förfogande för provflygning och hemflygning. (Vi ha skrivit, telegraferat och personligen besökt flygförvaltningen för att få besked om motorer, beväpning och radioutrustning samt om vilka bomber och torpeder, de äro avsedda för. Vi kunna icke bedöma de tekniska och organisatoriska förutsättningarna för en snabbare uppbyggnad av flygvapnet, särskilt bombvapnet. Ha regeringen och flygförvaltningen verkligen gjort allt, som göras kan? I Förenta staterna verka exempelvis ingenjörer för att framtaga s.k. turbomotorer av överljudskompressortyp. Det har ännu icke kunnat fastställas, att dessa vore mer eller mindre effektiva än konventionella motorer, men man hyser gott hopp om att ingenjörernas vid Fredric Flader, Inc. ansträngningar skulle resultera i en motor med särskilt gynnsamma aerodynamiska egenskaper. År 1949 skall den första modellen lanseras, följd av en andra år 1952, vilka emellertid båda uppvisa svåra brister i bränsleåtgång, pålitlighet, m.m. Återresan till Sverige beräknas anträdas 2 juli.) Inhemska konstruktioner av jaktflygplan äro jämväl under utprovning. 409.000 kr. bör få användas till anskaffande av motorer, 160.000 kr. till kontroll av flygmateriel samt 246.200 kr. till allmänna omkostnader. Anslaget på 1.384.000 kr. till engångskostnader för anskaffande av vapenmateriel föreslås disponerat så att 1:a medeltunga bombflottiljen får 543.500 kr. och jaktflottiljen 198.000 kr. till bestyckning, att 525.000 kr. användas till gasskyddsmateriel, handvapen, bomber och ammunition, 20.500 kr. till försök och prov med vapenmateriel, 37.000 kr. till kontroll av vapenmateriel och 60.000 kr. till allmänna omkostnader. Till flygförvaltningens förfogande har ställts 555 750 kr. till flygfältsarbeten på Frösön. Dessa upplysningar lämnades vid en pressmottagning i flygförvaltningen på torsdagen. Förvaltningens lokaler visades, och avdelningscheferna redogjorde för organisationen och arbetsuppgifterna. 1936 års flygvapenreform för vapnets effektivisering och vidareutveckling skall för flygvapnet och all dess personal betyda år av hårt arbete. År 1937 grundas SAAB och tre år senare kan det första helsvenska stridsflygplanet SAAB 17 premiärflygas. Flygplanet är ämnat som bomb- och spaningsplan; bombversionen får beteckningen B 17 och spaningsversionen S 17. Är namnlikheten med det amerikanska bombplanet Boeing B-17 ”Flying Fortress” en tillfällighet? Av alla flygplanstyper släpper det amerikanska B-17 flest bomber under andra världskriget. 1943–1945 nödlandar totalt 68 sådana plan i Sverige. Nio av dem kan övergå i svensk ägo och sju av dessa byggs av SAAB om till passagerarflygplan à fjorton passagerare, varav fem – planen alltså – får namnen: Sam, Jim, Tom, Ted, Bob.

År 1938 fattar de socialdemokratiska regeringarna i Sverige och Danmark beslut om två veckors semester. Thorvald Stauning hade blivit Danmarks första socialdemokratiska statsminister 1924, samma år som Hjalmar Branting bildade sin tredje regering, och det är Per Albin Hanssons andra regering respektive Staunings andra regering som nu inför en semesterlag. Med lagen inställer sig problemet vad arbetarna egentligen ska göra på sin semester. Stauning lär ha formulerat det så: ”Vi skulle jo nødig gennemføre en Ferielov, hvorefter Folk saa sagde: Men vi har jo ingen Steder at holde Ferie.” Lösningen stavas Dansk Folkeferie.

Ett kooperativt ägt företag skall tillse att de fackligt organiserade arbetarna och deras familjer (överstruket, rättelse i bläck: den breda befolkningen) ges möjlighet till semesterresor, boende och fritidsaktiviteter för ett billigt pris. I Danmark kommer den närmaste inspirationen från svenska Reso, som bildats året innan, men liknande organisationer finns runtom hela Europa. Engelska WTA (Workers’ Travel Association) var först, och påtagligt idealistisk: här gäller inte nöje för nöjets skull, utan studiebesök hos utländska fackförbund, resor till första världskrigets slagfält och annat som främjar världsfreden. Kraft durch Freude skickar tyskarna till badorter och på vandring och kryssning för att ingjuta sympati för diktaturen. Den nordiska inställningen är att låta människors fritid vara fri, men att varsamt ledsaga de semesterfirande i riktning mot värdefulla och kvalitativa sysselsättningar. Folkeferie skall inte hålla arbetaren under uppsyn även under semestern, utan endast skapa förutsättningar för arbetarna att till överkomligt pris kunna tillbringa sin semester i nya och fria omgivningar, lära känna sitt eget land och eventuellt också andra länder och återvända hem med nya intryck och ny arbetsglädje. För en billig peng kan man bli medborgare i detta härliga ferieland. Danmark åt folket. Namnet Folkeferie skall tolkas så att arbetarna är en del av det danska folket, och att det gäller att skapa en klassneutral kultur som angår alla, inte utbilda en särskild arbetarkultur.

Redan från start erbjuds flera olika semesterformer. Hotell upprättas i Köpenhamn, Århus och Ålborg, strandhotell i Faxe och på Bornholm. Ordet hotell skall inte skrämma någon – naturligtvis är här ingen plikt att byta om till lunch och middag. Som ett billigare sätt att växla miljö och tankar, och samtidigt så ett solidaritetens och samhörighetens frö, förmedlas bostadsutbyte mellan stadsbor och lantbor. Feriebyar uppförs också, och även utlandsresor är en möjlighet, åtminstone den korta tiden innan krigsutbrottet. Snart därefter, i januari eller februari 1940, bildas i Stockholm organisationen ”1939 års försvarsförbund”. Det är en civil frivilligorganisation med syftet att genom upplysningsarbete verka för snabba och effektiva åtgärder för stärkande av rikets försvar. Som främsta punkt på programmet anges att arbeta för väsentligt ökad utbildningstid för de värnpliktiga och utsträckt frivillig militärutbildning. Två liknande försvarsorganisationer finns redan i Sverige: Allmänna försvarsföreningen och Riksförbundet för Sveriges försvar. Företrädare för den senare uttrycker farhågor för att ”allmänheten blir desorienterad” av mångfalden; dessutom är man skeptisk till det nya förbundets idé att anordna ett stort lotteri till förmån för försvaret – nationens försvarsutgifter är ju en för alla gemensam angelägenhet som bör bekostas av var och en genom skattsedeln. 1939 års män anser att det nog finns utrymme för tre förbund, men i syfte att åtminstone undvika ren förväxling byter de snart namn till Förbundet för folkförsvarets främjande, eller kortare Försvarsfrämjandet. Ordförande är generalmajor Rickman von der Lancken.

Denne hade gjort framgång inom militären alltsedan sitt inträde vid Norrlands dragonregemente 1896, där han sedermera avancerat till överste och vunnit anseende som en av landets främsta kavallerichefer. Men hans gärning sträckte sig tidigt utöver yrkesbanan och FFFF var bara kulmen på ett länge närt engagemang för det frivilliga försvaret; han hade förut varit ordförande i de mer specialiserade föreningarna Stockholms landstormsförbund, Sveriges pistolskytteförbund och Föreningen för Norrlands fasta försvar. Alf Åbergs slutomdöme om von der Lancken i Svenskt biografiskt lexikon är värt att citera: ”Han var besjälad av brinnande intresse för försvaret och satsade helhjärtat allt för sina idéer men saknade politiskt omdöme i ett svårt läge. Med all sin begåvning och alla sina vinnande egenskaper stred han i mycket för en förlorad sak.” Det skall uttydas: han var tyskvän.

”Skarpt nationellt inriktad” ville han själv hellre kalla det, men hans nya förbund gjorde samtidigt sitt bästa för att grumla de fina distinktionerna. Ett av Försvarsfrämjandets första stora initiativ, avsett att nå en miljon hushåll, var en namninsamling för att utrota kommunismen – i praktiken att SKP skulle förklaras olagligt –, något som dock aldrig kom till stånd då det inte kunde klarläggas om projektet var förenligt med föreningens egna stadgar. Under krigsåren framkommer många vittnesmål om hur medlemmar värvas genom vilseledande telefonsamtal till frun i huset. De flesta samhällsintresserade svenskar lär tidigt ha anat var föreningen stod, men till undanröjande av all tvetydighet publicerar några medlemmar hösten 1941 ett öppet brev till Per Albin Hansson i vilket hävdas att svenskarna, ”trots vår innerliga önskan att få sitta i fred och ro för stormaktsintressena, [ha] intet annat val än att bekänna oss till det europeiska folkhemmet och acceptera Tysklands ledning däri”. En förlorad sak, som sagt. I en statlig utredning konstateras slutligen att Försvarsfrämjandets verksamhet ”icke är ägnad att stärka försvaret och försvarsupplysningen hos vårt folk som helhet utan snarare verkar i motsatt riktning” och anmärks vidare på dålig insyn i organisationens struktur, luckor i den ekonomiska redovisningen och tysk propaganda i den egna tidningen Folkförsvaret. Varför vill Sveriges folk icke försvara sig? (Och Nordens folk icke enas?) På andra sidan gränsen mellan brödrafolken, vid Universitetet i Oslo, har Filologisk Forening passerat sitt hundraårsjubileum.

Föreningen hade grundats försommaren 1840 i akt och mening att ”fremme Philologiens og Pædagogikens Studium i Fædrenelandet ved, mellem disse Videnskabers Dyrkere deels at fremkalde en […] Tilnærmelse og en livligere Idevexling, deels at vække og nære videnskabelig Aand og Virksomhed”. Den räknade inledningsvis tjugoen medlemmar, varav de flesta var lärare, och dem samtliga ålåg föreläsningsplikt. Bland de mest namnkunniga under de tidiga åren finns Sophus Bugge (1833–1907) och Knud Knudsen (1812–1895): den förste skulle så småningom bli en framstående lingvist, folklorist och runolog, men är idag ihågkommen främst för sin vederlagda teori om Eddadikternas grekisk-romerska och judisk-kristna ursprung; Knudsen är känd som bokmålets fader, motpol till Ivar Aasen, nynorskans fader, men någon allvarlig animositet förelåg inte mellan de två. Under artonhundratalets senare del omgestaltas föreningen i studiesocial, för att inte säga studentikos, riktning. Dend Ypperligste Ugleorden inrättas med grader, baler, ritualer och sånger på skämtsamt latin. 1938 startas tidskriften Filologen, med sex utgåvor om året.

Sådan är Filologisk Forening den 9 april 1940, då Tyskland anfaller Danmark och Norge. Vid svenska armén är linjetruppernas styrka ungefär densamma som på hösten 1939. Flygvapnets bestånd av krigsdugliga flygplan är något lägre än ett halvt år tidigare. Den 10 april påförs de norska dagstidningarna förhandscensur, men denna hävs snart och ersätts av stränga direktiv och outtalade hot, medan universitetets verksamhet trots ockupationen fortgår ungefär som vanligt. En Presseabteilung inrättas av rikskommissarie Terboven, ockupationsmaktens högste minister – till Quislings förtret, som också vill vara delaktig i kontrollen av pressen och till tröst beviljas ett Pressedirektorat utan särskilda befogenheter. Målet för hans Nasjonal Samling är att skapa en självständig stat med korporativt styrelseskick. Terbovens uppgift är att hålla Norge kuvat, och det innebär att kuva även Quisling. Denne är ivrig att ge sig på facken, men får hålla till godo med de mindre förbunden; det största, LO, är för viktigt för att slarva bort, så det tar tyskarna själva hand om: förbundsledningen byts ut, strejkförbud införs, liksom censur av hela fackföreningspressen. Både Terboven och Nasjonal Samling finner klokast att gå försiktigare fram med det prestigefulla universitetet, vilket dock inte så lätt går att smickra till underkastelse. Tyskarna övertar den första feriebyn, som hade uppförts i Esbjerg 1939, men snart följer nya i Gilleleje, Middelfart, Karrebæksminde och Marielyst. När höstterminens antagningslistor publiceras i de största dagstidningarna utan att först ha delgivits Nasjonal Samlings organ Fritt Folk protesterar partiet, men universitetsledningen tar ingen notis, utan fortsätter markera sin självständighet – och studenterna att tala öppet om frihet. På så sätt retar de även Terboven, som provoceras till att upplösa Studentersamfundet (ungefär kåren) i slutet av september 1940. Inom LO pågår samtidigt slitningar mellan en kollaboratörsfalang, i vilken somliga anser att Nasjonal Samlings korporativa politik faktiskt står i arbetarklassens intresse, och en motståndsflygel, som framåt årsskiftet, i samarbete med andra element inom och utanför arbetarrörelsen, startar den illegala tidningen Fri Fagbevegelse, distribuerad med hjälp av kurirer längs järnväg, busslinjer, kusttrafik med mera. Den 3 januari överlämnas till Sveriges riksdag en proposition om förlängning av första tjänstgöringen till ett år för de värnpliktiga, som under året skall påbörja denna. Hos filologistudenterna görs revyer och skrivs och cirkulerar dikter och prosatexter som ger uttryck för meningar och känslor som stärker sammanhållningen och tidskriften Filologen upphör i maj 1941. Efter Tysklands krigsförklaring mot Sovjetunionen samma sommar tilltar repressionen och den 10 september utlyser Terboven undantagstillstånd i Oslo med omnejd, varvid fackföreningsfolk arresteras, liksom den tredskande universitetsrektor Seip, Aftenposten sätts under nazistisk ledning och scouterna förbjuds. Med kraftigt försvagade distributionsnät klarar Fri Fagbevegelse ändå att fortsätta sin utgivning och en olaglig studentledning tar form, som i brist på radikala framgångar motiverar medstudenterna till disciplin inför nazisternas lockmedel: att inte ta emot stipendier, inte köpa rabatterade biobiljetter, inte acceptera förtur till billiga studentboenden. Alla ligger nära kust eller skog för att ge folket demokratisk tillgång till naturen, och består av bungalower med sov- och uppehållsrum och möbler av god kvalitet, med möjlighet att tillreda mat och närhet till livsmedelsbutik och gemensamma faciliteter. I övrigt gäller att hålla låg profil, för att inte röja att man deltar i motståndskampen på annat håll. Lärarkollegiet, å sin sida, slits mellan en grupp som anser sig stärka motståndet genom att hålla verksamheten igång, och en som vill driva en motståndslinje i konsekvens med den övriga kampen, även om det skulle riskera universitetets existens. Tillslag mot Fri Fagbevegelse och annan illegal press i slutet av januari reducerar kapaciteten, men några individer, de få som inte gripits eller flytt till Sverige, kan snart återuppta arbetet (kvantitativt är härordningen – ur utbildningssynpunkt – i många avseenden fullt tillfredsställande). Så kommer den 1 februari 1942, då statsakten gör Quisling till ministerpresident, och greppet hårdnar. Många dagstidningar tvingas till nedläggning. Rektor Seip, den tidigare hjälten, transporteras från Grini fångläger till Sachsenhausen. På hösten går bestämda rykten om att NS-studenterna nu ska få en begunstigad ställning, och ryktena talar sant, men än går att framtvinga kompromisser. Det är 1943 som skall bli universitetets ödesår. Den 22 februari det året proklameras lagen om allmän nationell arbetsinsats, en lag som tillåter tvångsinkallelse av all arbetskraft ”som icke är fullt utnyttjad eller som brukas till arbete som icke är nödvändigt”. LO och Fri Fagbevegelse bedömer att det skulle innebära alltför stora offer att gå till samlat motstånd. Studenterna kallas till möte i aulan, där de ställs inför erbjudandet att få skaffa bränsle till universitetets vinteruppvärmning istället för att skickas på arbetstjänst på sina hemorter. Tidningarna rapporterar dagen därpå om studenternas yrvakna samtycke, vilket utlöser harm och skam och får 2600 studenter att skriftligt meddela att de inte erkänner den nazistiska studentledningen som sina representanter. Flera av protestaktionens förmodade anstiftare grips i filologiska läsesalen och genom vår, sommar och höst hankar sig universitetet mot natten till den 28 november, då en brand utbryter i aulan. Den är uppenbart anlagd – senare ska framkomma att de ansvariga var personer kring den illegala tidningen London-Nytt, men det vet man inte än. Motivet är okänt. Dagen efter branden låter Terboven anhålla omkring 1100 studenter och universitetet förblir nu stängt till krigsslutet. Vid det laget har de flesta feriebyarna förstörts av ockupationsmakten och återuppbyggnaden blir dyr. Nitton av Fri Fagbevegelses medarbetare har mist livet. Folkeferie räddas i sista stund av den borgerliga regeringen, som efterskänker skulderna under förutsättning att verksamheten drivs på marknadsvillkor. Motståndsmannen Jens Chr. Hauge, nu vid trettio års ålder försvarsminister, talar varmt för inrättandet av Forsvarets Forskningsinstitutt, vilket bifalles av Stortinget den 11 april 1946. En vecka senare upplöses Folkeforbundet (sv. Nationernas förbund) och året efter får Norge sin första ferielag, vilken stadgar tre veckors semester. LO:s medlemstidning behåller sitt namn och efter von der Lanckens död 1954 väljer Försvarsfrämjandet till ny ordförande Alf Meyerhöffer, tidigare riksdagsman för Allmänna valmansförbundet som 1934 hoppat av till det pronazistiska Sveriges nationella förbund. Under en period utges två tidningar. ÖB tar bestämt avstånd från organisationen men pressens opinionsnämnd näpser Eskilstuna-Kuriren för att ha kallat dem för ”försvarsskoj”. Under loppet av femtio- och sextiotalet säljer man de flesta av sina hotell och de som återstår omvandlas till feriebyar – det byggs flera feriebyar. Feriebyarna moderniseras ytterligare med lekrum och andra bekvämligheter och reklamen kommer att fokusera allt mindre på det låga priset och mer på de semesteraktiviteter som kan erbjudas: utflykter till stränder, slott, museer och natursköna områden, eller bara avslappning – dans, musikunderhållning, lek och spel. Tidskriften Filologen, som återupptagits genast efter befrielsen, orienteras i en mer litterär riktning. Detta kulminerar i att den 1959 helt ersätts av den nya tidskriften Profil, ett spirande kreativt forum för en ny krets av unga och nytänkande författare som Dag Solstad och Jan Erik Vold. Feriebyarna barnanpassas. Moderföreningen mister dock alltmer av sin relevans, anses i 68-stämningarna rentav för borgerlig och läggs ned. Försvarsfrämjandet börjar sakta tyna bort; nu blir tryggt och bekvämt familjeliv det viktigaste försäljningsargumentet, från och med sjuttiotalet tillkommer morgongymnastik, minizoo, konserter, föredrag och snobrødsbakning och 1978 övergår Folkeferie i stiftelseägo. 1979 – Erik Troells dödsår – anläggs den första utländska feriebyn på Malta. Den uppgraderas genom åren med bland annat inomhuspool, multicourt, barnbassäng, ny minigolfbana, stor lekplats och nytt fitnesshus. FolkeFerie.dk är Danmarks experter på Malta, men de har också andra resmål – Kreta, Sivota, Porto Santo – och gör sitt bästa för att uppfylla danskarnas semesterdrömmar. De avsätter hundra kronor per bokning till förmån för en rad humanitära organisationer som ger behövande danskar möjlighet att resa till Helsingørs ferieby till starkt reducerat pris. Tillsammans gör de skillnad.

Vad visste nu Erik Troell om allt detta? Säkert mindre om semester på Malta än om Malta Test Station, en raket- och bombprovningsanläggning i Malta, New York, inrättad vid krigets slut – nej. Nej, dit ska vi inte.

* * *

Jag stannar upp och visualiserar. Där sitter han. Där sitter han, tänker jag mig, 1965 med sina pärmar och böcker och sammanställer i lugn och ro sitt verk. Tittar upp ibland och spanar ut genom matsalsfönstret i sitt Florahus. Bland fyrtio husmodeller från Fogelfors bruk har han och hustrun valt just denna, med danskinspirerad exteriör och dubbelfalsad teakytterdörr. De känner sig moderna. Kanske har de teglet i vitt, det var populärt, och ett barkök med rymlig separat matplats så att herrn vid behov kan arbeta vid middagsbordet. Just idag blir det friterad flundra. På kvällen tar de Forden in till stan för att se på film. Kanske bestämmer de sig för någon av dessa:

I seklets början (1961). Sovjetunionen, 89 min. Jurij Kajurov spelar V.I. Lenin. Kyrie (1965). Ett försök till bildsättning av ett textfragment ur Birgitta Trotzigs Ett landskap (1959). Det sista skottet (1965). Tjeckoslovakien, 8 min. En cowboy utnämner sig själv till sheriff och det blir frid i staden. Alla är glada utom dödgrävaren. Han försöker skjuta sheriffen men kulan studsar tillbaka … Eller på 16 mm: Den gamla kvarnen (1964). Kortfilm av Jan Troell. Bilderna är dramatiskt komponerade och på ljudbandet hörs vinande blåst. Flickan går in i kvarnen där det knirrar och knarrar och saker rör sig utan synbar anledning. En spegel spricker när hon tittar på den, en klocka pinglar, fjädrar faller, en rockärm rör sig och en träsko faller nedför en stege … Men det är inte alls säkert att makarna Troell begränsade sig till det utbud som distribuerades av fackrörelseägda AB Föreningsfilmo. Det kanske var mer för medlemmarna i Försäkringsfunktionärernas förbund. De väljer något annat och slår sig ner i biomörkret. Hemma i den genomtänkta planlösningen vakar ikväll endast dammråttorna, men för tjugo år sedan, när döttrarna var små – då var det föräldrafritt så här dags.

Ja, och så vidare. Om föräldrafritt har jag råkat göra lite överraskande grundforskning. Uppslagsordet ”föräldrafri” finns inte i Svenska Akademiens ordbok, där det i så fall skulle ha stått mellan ”föräldraform” och ”föräldrahem” i band nio, tryckt 1928. Det äldsta belägget jag hittar är i en bokrecension i Göteborgs handels- och sjöfartstidning. Anmälan gäller Lördagsklubben Senapskornet. En berättelse för barn och ungdom av Siri Wikander-Brunander, utkommen till julhandeln 1933. Det är en präktig historia om en uttråkad syskonskara som bildar en förening tillsammans med sin mor, för att ha något att göra om lördagarna. Till klubben ansluter sig ytterligare några snälla ungdomar (”Mariannes bröder och så två grabbar till, som har varit med i nationalsocialisternas ungdomsförening, men dom får inte jobba i politik för sin farsa, och förresten tycker dom inte, att det är något vidare lustigt heller.”) och hela sällskapet roar sig hjärtligt åt inbördes föredrag, vadmalsvävning och stadgeenliga beslut. GHT:s recensent konstaterar efter läsningen: ”Varken pojkar eller flickor tyckas längta efter att få ha det ’f. f.’, som termen lyder, det vill säga föräldrafritt.” I alla de äldsta tidningsbeläggen finns liknande formuleringar. ”FF betyder föräldrafritt på nutida ungdoms språk och är ett uppskattat tillstånd.” ”Nu äntligen vet jag, vad F. F. betyder, föräldrafritt, det hörde jag i går på kafferepet, där mammorna satt och talade F. F.” ”En skoltös berättade nyligen, att i hennes klass fanns det ungdomar, som vägrade att mottaga bjudning till hem, i fall det inte stod ’f. f.’ på bjudningskortet. De mystiska bokstäverna betyda: föräldrafritt.” Min tolkning är att ordet ”föräldrafritt” uppstod i symbios med förkortningen, som uttydningen av en sorts halvhemlig kod, snarare än att först ha varit ungdomsjargong i sin egen rätt.

Jag vågar säga att detta är forskningens senaste rön i ämnet.

1940 går riksförbundet Hem och skola ”till storms mot termen F. F.” i Aftonbladet och under femtiotalet cirkulerar begreppet i debatten om de så kallade ”röjarskivorna” som grasserar bland ungdomen. Ett ideal att framhålla för de förtappade unga kunde ha varit: frisch, fromm, froh, frei. Eller frisch, frei, fröhlich, fromm, som ramsan lydde från början, när Friedrich Ludwig Jahn (ung. Tysklands Pehr Henrik Ling) satte den som valspråk för sin gymnastiska pedagogik i början av 1800-talet. Frisk, fri, fröjdefull, from, kunde det heta på svenska, fast ”fromm” ska nog hellre förstås i den äldre betydelsen ”tapper, stark”. Valspråkets fyra F bildar i grafisk stilisering ett kors, vilket fungerar som rörelsens heraldiska symbol eller logotyp. Det har hävdats att F:en är en anspelning på uttrycket ”etwas aus dem Effeff können”, ungefär: att kunna något utan och innan, att kunna något på sina fem fingrar. Vad är det för Effeff man menar då? Att kunna något ”ur FF”, känna till något ”från FF”, was heißt das eigentlich? Etymologerna tvistar. Det kan vara en förkortning för ”finissimo”, finaste kvalitet, hämtat ur handelsterminologi, det kan härstamma från ett slags vidimeringssigel i italiensk byråkrati som utläses ”fiat, fiat”, dvs. ”varde, varde”, dvs. ”beviljas”, det kan vara en felläsning av den grekiska bokstaven π i medeltida juridiska handskrifter, där initialen π för πανδέκται (pandéktai) syftar på olika avsnitt i lagtext, det kan också komma från notskriftens beteckning för fortissimo (här finns dialektbelägg för en rimlig betydelseglidning), eller det kan vara samma som ff. = följande sidor, eg. lat. folium ’blad’ med dubblering av bokstaven som indikation för plural, dvs. man kan inte bara grunden utan även det följande, det skulle, också från latinet, kunna stamma från uttrycket ”ex forma, ex functione”, alltså ”till både form och funktion”, men finns det latinska uttrycket verkligen på riktigt, kan någon belägga det, är det inte bara påhittat? Vielleicht heißt das ja auch aus dem freien Fall? FF = Hexadezimal zweistellig höchster Wert? Was ist mit FF für ”fast forward”??

* * *

Jag anländer till Falkenberg på förmiddagen. Jag har tagit ut en semesterdag för det här. Från tåget syns åkrar, banvallar, björksly – samma utsikt som var som helst i södra Sverige, eller Danmark eller Litauen för den delen. Underbart. Jag är lite bakfull, lite hängig, men vid första anblick av stationens plankarta övermannas jag som alltid av triumfen i att befinna mig i en oupptäckt stad. Frisk luft, pickande kajor. Precis som i Laholm, där jag har varit, är det jättelångt att gå in till stan. Jag följer skyltarna mot centrum. Solen går i moln.

En barnfamilj leker på en allmänning. Jag går upp och spanar från ett utsiktstorn i sten, det är sådant man kan göra i oupptäckta städer: genom gluggen i muren ser man ett rött trähus med flaggvimpel, en villagata upp mot en omständlig korsning, refug, några tunna aspar, torrt gräs och längst bort i fonden Lantmännens silo. Med denna stilla bild för mitt inre passerar jag vårdcentral och brandstation. Plötsligt hör och ser jag ån och blir stående. Den är vacker, som åar är, och brusar. Jag visste på kartan att den låg här men inte att den forsar lite grann och har vass. I vattnet står en man och kastar fluga, antagligen fiskar han lax.

Storgatan är en underlig blandning av kronologier, de verkar ha hoppat över rekordåren, gått direkt från gavelreklam för pilsner till Svensson Svensson. Jag har svårt att placera Troell här. Mellan stockrosorna skymtar några tegelhus i äldreboendestil. Kanske där. De enda som har öppet är konstföreningen, de har dukat fram ostbågar och äppelmust. Gullig gata, säger jag till de båda kvinnorna. O ja, svarar de, den blir gulligare längre ner. Längre ner får jag äntligen syn på några funkishus.

Såklart har det både byggts och rivits de senaste sextio åren, men det är ju ändå samma stad, och Grand hotel till exempel ser likadant ut som på gamla bilder. Bibliotekets mikrofilmsläsare verkar också ha hängt med ett tag. Om jag bara hade mer att gå på. Det är i januari 1945 som avd. 19 av Svenska västkustfiskarnas centralförbund, efter någon tids diskussion, vid ett extra sammanträde beslutar att bilda en försäljningsförening av grossistfirmas natur under Gottfrid Berntssons ordförandeskap, så mycket har jag förstått. Hundrafemton fiskare har visat intresse att bli medlemmar. Föreningens namn fastställs inte under mötet, men föreslaget är Falkenbergsfiskarnas försäljningsförening. Klart och tydligt, kan man tycka som utomstående. Men någonting föranleder så småningom en ändring till Falkenbergsfiskarnas fiskförsäljningsförening (det är så Troell upptar förkortningen) och här väcks ju alla möjliga frågor. Hade det ofta uppstått förvirring kring vad föreningen sålde? Eller fanns det fler försäljningsföreningar: Falkenbergsfiskarnas tranförsäljningsförening, Falkenbergsfiskarnas kaviarförsäljningsförening osv? Kanske förlängde de namnet av rent poetiska skäl? Jag vill tro det.

1944 hade varit det sämsta fiskeåret sedan krigets början. Små fångster, höga omkostnader, dåligt betalt och minfält i vägen för att gå ut till de bästa fångstplatserna. Det finns mycket att vinna på att gå samman. Främsta opponenterna är Livsmedelskommissionen och Priskontrollnämnden, som ansvarar för ransonering och prissättning av basvaror, inklusive fisk. Medan andra länder slår vakt om sitt fiske med alla medel, förefaller det som om de svenska myndigheterna bara sitter med armarna i kors medan fisket går mot sin undergång. Förhåller det sig så att Priskontrollnämnden hycklar någon sorts ömhet för allmänheten i fråga om fiskpriserna, så kan de tillmötesgå fiskarnas rimliga begäran om att få ett någorlunda skäligt utbyte av sin näring genom att reducera oljepriserna. I juli hotar strejk längs hela västkusten.

I övrigt på agendan står sirenanläggning i hamnen, en ny oljecistern invid ishuset och en ny magasinsbyggnad mellan Fiskaregatan och Tullhuset. Den vore kul att se.

Allt intressant i Falkenbergs hamn är tyvärr restricted area med kameraövervakning och slumpmässiga id-kontroller. Hur nu det ska gå till, här är inte en människa. Jo – ett litet följe i varselkläder på andra sidan gallret rör sig hitåt. Jag börjar känna mig suspekt i min bruna manchesterkostym. Ser att jag matchar björksoppen i ogräset. Strosar vidare. Det finns bara två, tre öppna gator att gå och sedan är man oundvikligen framme vid Lantmännens siloanläggning, eller magasin eller fabrik eller vad det heter; oavsett vilket är den imposant på nära håll. Kanske är fiskarnas magasin den lilla tegelbyggnaden framför. Den relativt sett lilla, som duvorna bajsat ner. Det kan det väl få vara, tycker jag, vem ska säga emot mig. Vem ska säga … jag vet inte … Vem? Konsumenterna hade fisken i butik dagen efter det den simmade i havet, från Falkenberg till Stockholm med nattsnälltåget. Färskare västkustfisk kunde de inte få. Suppleant Algot Svensson med sitt brinnande intresse för fiskets organisationer tog så småningom över kassörssysslan. Det börjar mörkna på kyrkogården och femton av sexton män i den konstituerande styrelsen hade son-namn, hittar ingen av dem, Algot Nilsson, Algot Karlsson är båda fel, men jag har säkert gått förbi medlemmar i Falkenbergs filatelistförening, Falkenbergs fruktodlareförening, Falkenbergs föreläsningsförening, Falkenbergs fotbollsförening eller Resoklubben som i maj 1945 åkte till Jylland och såg nybebyggelse och gamla korsvirkeshus formligen skrika mot varandra och slå ner varandra i den illa bevarade gamla stadsidyllen Ebeltoft.

* * *

Så, nu har vi uppdagat ganska mycket i Erik Troells dikt. Vi kan vidare belysa den i jämförelse med några andra verk i ungefär samma genre.

Den svenska litteraturens mest kända förkortningsdikt torde vara Tage Danielssons ”Livet är kort” från 1967. Den skildrar en människas liv, i komiskt stiliserad form, genom en rad förkortningar från BB och GB via SSU till TCO till ATP och till sist bara TV. Och där finns faktiskt ett FF också! Det är i en rad om tonåren: ”FF LP EP UKV LSD” (UKV syftar förmodligen på ultrakortvågsradio). Läst i dialog med Troell öppnar sig hela världar i detta FF. Han menar såklart föräldrafritt. Men varför inte Fixed Focus? En ung konstnärssjäls första kamera? En helt legitim läsning.

Tidigare nämnde UKON (utläses: Ulf Karl Olov Nilsson) har faktiskt gjort en parafras på just ”Livet är kort”, i boken Jag är ingen mördare (2023). Här är förkortningarna hämtade från psykiatri, medicin och juridik: ”OCD, BPD, LVU” går en av de mer lättlästa raderna, medan ”RBANS, CELF, DIP-Q, AQ-10, ASRS, AUDIT” nog för de flesta lekmän kräver en titt i noterna. Både ämnesinnehållet och anhopningen av myndighetstermer gör dikten avsevärt mer oroande än Danielssons. Och obegriplig. Originalet är dråplig igenkänningshumor, parafrasen en mur av exkluderande fackspråk (hit bidrar också att den är mer än dubbelt så lång). En rättspsykiatriker kan möjligen läsa den med samma slags utbyte som Danielssons dikt, vi andra får välja mellan råplugg och förundran.

Troells dikt skiljer sig från de båda genom att skriva ut förkortningarnas betydelse direkt. Det dunkla elementet består istället i att förstå vad betydelsen betyder. Men gemensamt för dem alla tre är att läsarens kunskaper om samhället aktiveras och rent av utgör en stor del av behållningen med dikten, ja diktens själva ”poäng” (för här kan man tala
om en sådan). Varje ord man knäcker ger en poäng. Eller från andra hållet: det dikten äger av mystisk attraktionskraft ligger i de gåtor man inte löst. De här parametrarna, som väl till någon del är en faktor i många skönlitterära texter, renodlas hos Troell till något som blir förvillande likt en förteckning. Den genrespänningen utgör ytterligare en poetisk effekt.

Att osäkra genren är lite av en modernistisk paradgren, och en av metoderna är just förteckningens eller listans poetik.¹ Ofta med utgångspunkt i redan förefintligt material. Man kan laborera med välkända termer och en logisk men oväntad ordningsföljd, som när den amerikanske poeten och konstnären John Perreault i ”Ten Poems” (1969) sätter några konventionella listor (veckodagarna, månaderna, planeterna mfl) i bokstavsordning. Effekten blir så att säga deterministisk: urvalet är trivialt och sorteringsprincipen transparent, och den poesi som skapas i omstuvningen kunde i stort sett räknas ut matematiskt. Om å andra sidan både urval och sortering framstår som godtyckliga uppstår en annan dynamik, som i Jack Colloms ”43 phone book names. Louisville, Colo.” (1971). Dikten radar upp fyrtiotre namn ur en telefonkatalog, valda och ordnade utan uppenbar princip. Texten har listans ytform men verkar dölja en hemlig avsikt. Den avsikten kan inte räknas ut matematiskt – här tycker man sig se poetens personlighet spöka i bakgrunden.

Listformen gifter sig väl med så kallad readymadeteknik, det vill säga färdiga språkexempel som mer eller mindre direkt approprieras som dikt. Vi har ett klassiskt svenskt fall i Sonja Åkessons Pris (1968), en bok ihopsatt av material ur veckotidningar, dagstidningar och annonser. Så här kan det låta: ”Oslagbart pris / Bemärk vårt låga pris / Som vanligt lågt och bra pris / Oslagbart lågt pris / Lågt pris” – titeldikten fortsätter på samma sätt i ett par sidor. Resultatet är en sorts uppräkning av satser. Men urval och ordningsföljd skapar här varken mening eller mysterium – de läses som poetens konstnärliga utformning; den poetiska effekten springer ur upprepningens monotoni och är väl snarast att beteckna som retorisk.

Vi håller dessa föregångare i minnet och tittar på ett sista, jättefint exempel från den danske författaren Peter Adolphsen. Det finns i boken Små historier 2 (2000) och dikten heter just ”Readymade”. Den börjar så här:

Pia Riber Petersen: Nye ord i dansk 1955–75
(ord med h i førsteleddet, s. 553–54)

Hadkærlighed, halmfyr, halvparyk, halvpension, halvtids-, handelscenter, handicapvenlig, handlingslammet, handlingsplan, harmonikasammenstød, hashhund, hashpibe, hashryger, hastebehandle, hastebehandling, hasteindkalde, hastemøde, havmiljø, havegrill, havnefront, hedvask, heldækkende, helpension, heltid, helhedsløsning, helsecenter, helsefond, helseforretning, helsefysik, helsefysiker, helsefysisk, helsegymnastik, helsehus, helsekost, helserejse, helsestudie, helsetjeneste, helhedsunderviser, helårsgrund, helårsisolering, hemmeligstemple, hemsløjd, hensigtserklæring, herregårds-, HI-FI-, hitliste, hjemklasse, hjemkundskab, hjemmegående, hjemmehjælp

Hur fungerar den här dikten? Urval och ordningsföljd är explicita. Men det finns ingen logisk-matematisk tillfredsställelse att hämta som hos Perreault, det skymtar väl inte heller någon centrallyrisk gast därbakom, och eventuell retorisk verkan dämpas av presentationens transparens. Rent fonetiskt är allitterationerna mycket framträdande. Det mest intressanta ligger dock i betydelseledet. Pia Riber Petersens dikt berättar ett utsnitt av dansk 1900-talshistoria, om välfärdssamhällets utveckling och problem, om tekniska nymodigheter, sociala institutioner och små glidningar i den danska mentaliteten. Tidsandan i miniatyr.

Troells dikt är en nära svensk motsvarighet. Den skildrar ett samhälle i koncentrat, ett Sverige fortfarande präglat av andra världskriget, men också av teknikoptimism och framgångsrika folkrörelser, med ett aktivt föreningsliv och en känsla av samhörighet med de nordiska grannländerna. Jämfört med nyordslistan framstår dock Troells förteckning som öppnare, mer gåtfull. Ordningsföljden är lika strikt, men genom hela uppräkningen finns utrymme för läsaren att ställa frågorna: varför just dessa termer? enligt vilken princip har de valts, och valts bort? Att poeten själv ger svaret löser inget. ”De är alla aktuella s.k. initialord, som förekommer i dags- och fackpress, tekniska och vetenskapliga tidskrifter, rapporter och böcker.” Men hur har han hittat dem, undrar man? Vilka andra har han hittat men ratat? Här, mellan raderna, gömmer sig en mer subtil karaktäristik av såväl Erik Troell som hans tid.

Med dagens teknik vore det lätt att skapa en matematiskt korrekt förkortningsdikt – en dator får sortera ut akronymer ur en korpus baserat på frekvens eller något annat objektivt mått. Det gick inte på sextiotalet, och därför blir 27 000 förkortningar ett personligt urval, som återspeglar såväl författarens ambitioner om saklighet och representativitet som hans personliga intressen och idiosynkrasier. Lite som ett kuriosakabinett. En Wunderkammer, som den Ralf Andtbacka inreder i diktverket med samma namn från 2008: ”klippböcker, postorderkataloger / spiralgalaxer, stoftkorn / enhörningshorn, spindelmuttrar, diverse …” Medicine Kandidat, Meter-Kerze, Minneskors, Monkey Kidney … Varje liten tingest glimmar förföriskt och får tankarna att söka sig långt bort, långt in, i cirklar, djupare, djupare, femhundra famnar från fakta och fiktion …

Publicerad i Populär Poesi nr. 63 (2025).

1. Exemplen i detta stycke är hämtade från Carl Najafis masteruppsats Beskriva, klassificera, ordna: representation av information och kunskap i poetiska liststrukturer från 1900-talets andra hälft (Linnéuniversitetet, 2025). ↩︎